Göteborgsposten – 18 juli 1873, sida 2

jag vore fri och kunde skynda till honne och säga henno, att ni redan är gift! — Ni skall ej få tillräcklig frihet för att kunna göra något sådant, förklarade Moer. Jag torde kanhända frigifva er en dag, då jag ej har någonting att frukta af er; men jag tror ej att det är sannolikt. Så länge edert öde förblir en hemlighet och ingenting kan bevisas mot mig, skall Tregaron hålla sig tyst. Då Hilda Floyd en gång blir min hustru, kan jeg trotsa Tregaron, som ej kan framlägga några bevis, hvad han än må tänka. Ännu en gåog gifver jag er ett tillfälle till att återvinna eder frihet. — Jag vägrar det på de vilkor ni uppgifvit! — Lofva mig åtminstone för eder egen och edra vänners skull att aldrig upptäcka hvad som passerat — — Jag vill ej afgifva något löfte alls! Moer vor för uppretad för att säga allt, hvad han ämnat. — Nå väl, sade han, ni har sjelf valt edert öde! Om ni någonsin ångrar er, kan ni genom miss Bing låta mig veta det. Någon gång, sedan jag blifvit miss Floyds man, torde jag komma till er, såvida osundheten af detta feberalstrande träsk dessförinnan ej dödat er. Min fru, jag har den äran att önska er en god dag! Han bugade sig hånfullt och lemnade rummet, utan att Honor gjorde något bemödande att qvarhålla honom. Han låste dörren efter sig och gick ner för trapporna till miss Bing. — Jag sinner min hustru mycket envis, anmärkte hon, och jag skall ej bortföra henno från Cypresslunden,