Göteborgsposten – 18 juli 1873, sida 2

Flickans ögon brunno af harm. — Huru vågar ni förolämpa mig på detta sätt? utbrast hon. Tror ni mig vara i stånd till att säga en osanning och, ännu mer, svära på en osanning? Tror ni mig i stånd till att gifta mig med sir Hugh Tregaron, att antaga hens stolta och fläckfria namn, då jag ej har någon rättighet stt gifta mig med honom ? — Jag bryr mig föga om antingen ni gifter er med honom eller oj, sade Moer glömmande sin svartsjuka i åtrån att komma till sitt hufvudsyfte; men jag måste ha cdert löfte, att ni tager tillbaka allt hvad ni sagt rörande värt giftermål, annars skall ni aldrig återfå friheten. Hör på! Jag anser vårt giftermål såsom en tom ceremoni. Beviset derpå är förstördt. Om lördag skall jag gifta mig med miss Floyd, lord Waldemars sondotter och arftagerska. — Ni skall ej våga att göra detta! — Jag vågar göra hvad som helst. Ni känner mig ej ännu, såsom jag kanhända redan förut anmärkt. Jag skall gifta mig med miss Floyd hemligt at åtskilliga orsaker, bland hvilka den ena är, att om jag gifter mig med henne öppet, skulle Tregaron kunna gå och omtala för min onkel historien om att jag redan är gift med er. Det giftermål jag nu ämnar ingå får ej bli hindradt eller uppskjutet. Om ni vägrar att afgifsa det löfte jag fordrar, skall ni få stanna här, till dess ni gifver mig det. i — Himlen skall ej tillåta en sådan orättmätighet att gå i fullbordan, utbrast IIonor. Den skall ej tillåta er att gifta er med denna nngr ockyldisa flicka. Oh, om