Göteborgsposten – 18 juli 1873, sida 2

om hon någonsin tillkännager en önskan att träfla mig eller att afgifva ett visst löfte som jag önskar, så låt mig genast så veta det genom bref under eder brors adress. Ni skall fortfara att bevaka henne mycket noga. Om hon undkommer, skall olycka drabba ej endast mig utan Bing och er sjelf. Ni skulle bli arresterad för det ni hållit henne inspärrad och Bing skulle bli deporterad för lifstiden, derföro att han mot hennes vilja fört henne hit. Jag skall ej underlåta att frikostigt belöna er, om ni bevakar henne omsorgsfullt och ej låter en enda möjlighet att undkomma vara öppen för henne. — Men om hon ej tillåtes att få frisk luft, så kan hon dö. Moer brast ut i en vild ed och tillade: — Nå må hon då dö! Miss Bing höjde något på ögonbrynen. Hon förstod mer än som blifvit yttradt. Hon förstod, att Moer skulle med glädje mottaga underrättelsen om Ilonors död; men denna upptäckt väckte ej minsta rysning hos henne. — nån neune noga inspärrad, hurudana följderna än må blifva, fortfor Moer. Jag behöfver ej yttra mig vidare om saken. Ni är en förståndig qvinna. Men jag hyser ej någon önskan, att hon skall dö. Tro ej det. Jag vill att hon skall bli qväst, och att hon skall foga sig efter mina önskningar. Jag vill att hon skall afgifva en viss ed, sedan må hon fara hvart hon behagar. Han gaf miss Bing ytterligare några upplysningar och gick derefter tillbaka till sitt rom, der han återtog