Göteborgsposten – 17 juli 1873, sida 1

VA SV hvad jag hoppas, lyckligen framkommit, känner hr grosshandlaren redan, att så väl briggen Gladan som ngbåten Onkel Adam i medlet af september, oförmodadt och på ett sätt, som är exempellöst i Spetsbergens fångstannaler, blefvo af sammanfrusen drifis instängda i Mosselbay. Ej nog dermed, den 30 september kommo åtskilliga fångstmän till oss och berättade, att äfven sex med 58 man bemannade fångstfartyg blifvit instängda af is, fyra vid Greyhook, två vid Welcome-point. Deras ärende var att höra åt, om de kunde erhålla proviant för vintern — sjelfva hade de qvar lifsmedel endast för några få veckor. Jag bifogar här det skriftligt affattade svar vi gåfvo em ). Fängstmännen hade kommit hit till fots öfver Wijde Bay, som i slutet af september var fullkomligt isbelagd, och återvände d. 2 oktober samma väg. Några ögonblick innan de bröto npp, föll det mig in, att, så osannolikt det än såg ut för det närvarande, en möjlighet i alla fall förefanns att genom dem meddela sig med hemlandet, i det att antingen de innestängda fångstfartygen kunde genom någon oförmodad förändring i isens läge komma loss, eller ock det parti af fångstmän, som ernade sig till Isfjorden, kunde der möta ett fartyg och med det återvända till Norge. Jag sände derföre med dem en del af den post, som skulle afsändas med Onkel Adam, med tillägg af åtskilliga i största hast nedskrifna telegrammer. Då hafvet, men beklagligen ej den bugt, i hvilken våra fartyg ligga för ankar, några veckor derefter blef isfritt, och då fångstmännen sedan dess icke hörts af, oaktadt deras lifsmedel redan längesedan måste hafva tagit slut, så förmodar jag, att de lyckligen återkommit till Norge och att mina bref framkommit ). För säkerhetens skull vill jag här upprepa, att huset i medlet af september var i det närmaste färdigt, att alla man då voro raska och vid godt mod, renarne välbehållna, provianttillgången och kolförrådet rikligt, allt så bra som möjligt. Efter den 15 september och isynnerhet sedan vi fingo underrättelse derom, att en mängd fångstmän, utan tillräcklig avantitet lifsmedel för vintern, voro instängda i vårt grannskap, blefvo dock utsigterna dystra nog. Det var omöjligt att af expeditionens för 21 man afsedda, men mycket rikligt tilltagna proviantförråd lemna full ranson åt öfver 100 man under 9 till 10 månader, isynnerhet som någon utsigt att i väsentlig mån öka proviantförrådet genom jagt ej förefanns, emedan allt större villebråd i dessa trakter under sommarens lopp blifvit utskjutet af den massa fångstmän (bland hvilka en engelsk sportsman, som tillbringar vintrarne i Rom och sommaren i polartrakterna), som sistl. ovanligt isrika år lågo inspärrade i dessa trakter från juni till september. För att under vinterns lopp kunna nära detta betydliga antal personer, blefve derföre en allt för stor förknappning i den dagliga ransonen nödvändig, hvilket åter enligt all sannolikhet haft en skörbjuggsepidemi till följd. I fall ej undsättning i tid erhållits, var det derföre att befara, ej allenast att månget menniskolif skulle gå förloradt, utan äfven atthela expeditionens ändamål skulle helt och hållet förfelas. Sedan fångstmännen icke hörts af och sedan Gladan och Onkel Adam sannolikt få tillfälle att återvända tidigare än vi förmodat, är provianttillgången fullt tillräcklig till nästa oktober. Någon sådan undsättning af regeringen, hvarom jag i mitt senaste härifrån afsända telegram ansåg min skyldighet vara att anhälla, behöfver derföre numera icke ifrågakomma. Huru rikligt expeditionens utrustning varit tilltagen, visas emellertid deraf, att ) Detta svar, som förut varit offentliggjordt, återupptages här för fullständighetens skull. Förklaring till kaptenerna på de vid Greyhook och Welcome Point innestängda fångstfartygen. Med anledning af de olyckshändelser, som hota att drabba de nu på Spetsbergens nordkust innestängda fångstfartygen, få undertecknade härmedelst förklara: att den svenska expeditionen, hvars proviantering ursprungligen var afsedd för 21 personer, derigenom att Kongl. Maj:ts brigg Gladan och ångfartyget Onkel Adam blifvit oförmodadt innestängda i Mosselbay nu mera består af inalles 67 personer, till följd hvaraf proviantransonerna redan nödgats betydligt nedsättas, och att, derföre ingen möjlighet för oss förefinnes att till dess öppet vatten nästa sommar kan påräknas, fullständigt lifnära ytterligare omkring 60 personer; att vid Kap Tordensen i Isfjorden finnes uppfördt ett rymligt hus med eldstäder och 4 å 6 stora rum, i och vid hvilket, enligt oss lemnad uppgift, bolagets disponent qvarlemnat, jemte kol, material till ett ytterligare hus, en del proviant, bestående af 20 å 30 säckar mjöl, ärter eller gryn, åtskilliga tunnor preserverad potatis, kött m. m. Att derföre, om fartygen ej lyckas denna höst komma loss, en del af manskapet kunde söka framtränga till nämnde hus i Isfjorden, för att der lifnära sig efter bästa förmåga; att vi, om så nödigt är, äro villiga att lemna eder rum och bränsle på härvarande fartyg och att, så vidt det för oss är möjligt ochimed expeditionens ändamål förenligt, bispringa eder med de för lifvets uppehälle nödvändigaste födoämnena under 6 månaders tid, räknad från den 1 instundande december, hvarvid I dock ej kunnen göra räkning på mer än högst hälften af den för våra fartygs besättning nu gällande ranson, mot vilkor: 1:0) Att fångstfartygens kaptener å rederiernas vägnar förbinda sig till den ersättning, som Kongl. Maj:t framdeles kan finna skäligt bestämma. 2:0) Att fångstmännen försörja sig sjelfva till den 1 december.. 3:0) Att de genom flitigt jagande oeh genom användning af den nödföda, som kan blifva dem anvisad, söka fylla bristen i den dem tilldelta ranson. 4:0) Att de under hela den tid de mottaga lifsmedel af expeditionen eller äro inhysta på expeditionens fartyg stå under befäl af fartygscheserna. 5:o) Att de under hela denna tid villigt och utan ersättning utföra de uppdrag de i och för expeditionens ändamål få sig ålagda. Polhem vid Mosselbay den 1 okt. 1872. A. E. Nordenskiöld. O. von Krusenstjerna. L. Palander. v) Dessa bref äro ei framkamna