Göteborgsposten – 16 juli 1873, sida 2

voro med. De täta blixtarne och månen täflade i att lysa, vid eldskenet framskymtar hastigt en mast med dess tackling eller en vall eller ett skrof för att lika hastigt förvandlas till ett af de mörka föremål, som syntes i halfdunklet, monitorerue glimmade vid eldskenet, fästningarnes flaggor vajade; röken från kanonerna lade sig stundom framför den trefliga utsigten och skymde allt utom månen, hvilken då blef röd sasom han brukar vara dimmiga qvällar. De aflägsnare eller närmare kanonskotten, ropen och det af kanonernas laddning förorsakade bullret ombord bidrogo till att göra intrycket lifligt; med ett ord: krigar.ns hurtiga lif visade sig från sin fördelaktiga sida; krigets behag kunde förnimmas, dess fasor voro borta. Under denna allmänna eld kort efter kl. 1 lopp torpedobåten Astrid, kapten Oxenstjerna ut från sitt gömställe vid Drottninkskär, gick i en båge åt söder samt upp igen. Väl var hon utsatt för elden från både Tnordön och kanonbåtarne, men den skadade henne lyckligtvis icke, utan hon kunde skänka sin — under andra förhållanden — farliga kyss åt Alfhild och åt Thordön. Astrids anfall, elden från fästningarne samt från tornen och fartygen inom sundet, allt gjorde fiendens ställning ohållbar. Raketer uppstego för att antyda stridens slut, en båt med hvit parlamentärflagg kom från fienden och lade till vid Thor. De sista skotten kommo från Kungsholmen och God natt. Anfallet till sjös har således misslyckats; men vanfallet från norr? frågar läsaren, orolig öfver den Jrån detta håll hotande faran. Vi kunna lyckligtvis svara att denna blef afvänd. När landstigningstruppen utfört sin bragd vid Hjortehammar, fortsatte den sin väg till Nettraby. Men längre kom den ej, sitt tilltänkta anfall på inre Wamo vågade den ej utföra af fruktan för skeppsgossebriggen Wirsn. Den från Lyckeby kommande fienden, som skulle attackera Hvita Krog, kunde ej mäta sig med svenske män. Vid Skällösuad syntes inga fiender, och utanför Hästholmen blott en eller några rekognosceringsbåtar, mot hvilka fästningen skickade några skott. Anfallet blef alltså på alla punkter afslaget; Attter aet gå lika bra om faran en gång hotar på allvar —— pr— —