Göteborgsposten – 16 juli 1873, sida 2

skall ej glömma edra tjenster. Jag måste träffa Honor, innen jag gifter mig med miss Floyd. En impuls har kommit på mig att besöka henne, och jag lyder alltid mina impulser. Jag förmodar, att det ej går så lätt att komma bort efter giftermålet som före detsamma. Dolismännen ha upphört att bevaka mig, och jag vet en förklädnad, hvari jag skulle kunna passera midt ibland dem alla, ifall så beböfdes, utan fara att bli upptäckt. Jag kan göra resan dit och tillbaka igen på tjugofyra eller tretiosex timmar. Ni måste säga, att jag ej mår bra. Jag har förberedt en sådan uppgift genom att i afton säga, att jag kände mig illamående, och ni måste hålla min dörr stängd, till dess jag kommer tillbaka. Hör ni det? Låt ingen slippa in under hvilken förevänning som helst. Bing lofvade detta. Litet senare samma qväll smög sig Darrel Moer ut ur sin onkels hus, förklädd till en äldre man, en slägting till Bing, som temligen ofta brukade besöka honom och hade en plåsterlapp öfver ena ögat, lång peruk och en mycket lutande gång. Ingen skulle i den trogna kopian af nämnde person kunnat igenkänna den beheglige och vackre Darrel Moer. . Utan att igenkännas eller misstänkas vare sig af vän eller fiende, for Darrel Moer till Kuntingdonshire med ett nattåg efter att ha köpt biljett till den jernvägsstation, som låg närmast Cypresslunden, dit han fullbordade resan till fots. Då sir Hugh Tregaron anlände till lord Waldemars oning, uttröttad men med beslutsamhetens eld i sina grå