Göteborgsposten – 16 juli 1873, sida 2

Hon försökte tillsluta dörren, men Darrel Moer trädde belt lugnt foten öfver tröskeln på ett sätt, som förhindrade fullbordandet af hennes afsigt. — Heter detta ställe Oypresslunden? frågade han. — Ja, svarade miss Bing häftigt, och jag har tagit det på arrende för ett år, så att jag är herrskarinna här. Gå er väg, annars tussar jag min hund på er. — Läs först det här, svarade mannen och gaf henne ett bref. Miss Bing öppnade brefvet. Det var från hennes bror, Moers betjent, och uppmanade henne att mottaga öfverbringaren, hans husbonde, med all vördnad och uppmärksamhet. Miss Bing knycklade ihop brefvet i sin hand och fästade en skarp blick på gästen. Hon hade sevt Darrel Moer en gång, och ehuru hon var på sin vakt emot all möjlig list, för hvilken hon kunde bli utsatt från Honors vänners sida, samt följaktligen full af misstänksamhet, hade Moer föga svårighet i att öfvertyga henne om sin identitet. Hon bad honom stiga in och förde honom in i köket. Eld brann i spiseln, och middagen kokades. Moer tog af sig sin hatt och sin långa öfverrock och satte sig ner på en stol vid hörnet af spiseln. — Är ni alldeles ensam här? frågade han med en skarp blick åt alla hörn af det låga, gammalmodiga rummet.