Göteborgsposten – 15 juli 1873, sida 2

att jag varit här. De skulle svära på, att jag ej varit borta en enda natt, om så erfordrades. Nu, sedan polisen varit här och efter det sätt hvarpå jag affärdade honom, tror jag, att jag kan tryggt besöka Park-lane denna samma afton. Mr Moer måste vara orolig. Till följe deraf begaf sig Bing samma afton till Parklane medförande den lilla sidenpåsen. Då han nalkades lord Waldemars hus fick han se Darrel Moer komma med lätta steg utför trapporna. En man gick långsamt af och an i närheten af huset, efter hvad det tycktes väntande på någon. Bing tog sina mått och steg i enlighet dermed. — En annan spanare, sade han för sig sjelf, och ödet vill att jag skall träffa på mr Moer så nära denne spapare, att han kan höra oss. Mr Moer ämnar tala till mig. om min husbonde är tillräckligt skarhsinnig, skola vi reda oss och narra hela Bow -street. Säker om att alla försök att varna Moer skulle rikta misstankar på dem eller rättare öka misstankarno mot dem, tog Bing ödmjukt af sig sin hatt och gick närmare. Som han förutsett, mötte han Moer på en punkt, som ej var fem fot aflägsen från den förmodade spanaren, hvars rygg var vänd mot dem och som tycktes otåligt vänta på någon. Moer gaf ej sin betjent tid att tala utan började sjelf samtalet, i det han med stor skärpa i tonen yttrade : — Är det ni, Bing? Nå har ni fått någon annan plats ännu? 4