Göteborgsposten – 15 juli 1873, sida 2

förut blifvit förhyrdt. Poliskarlen hade anlagt en förklädnad och gifvit sig ut för att vara husegarens ombud och ditsänd för att besigtiga huset. Vid afsyningen af Bings rum gaf han sig i samtal med betjenten, som sade sig ha blifvit en vecka förut afskedad af sin husbonde. Betjenten tycktes vara mycket bedröfvad öfver att ha förlorat sin plats och förklarade sig ha god lust till att begifva sig tillbaka till sin senaste husbonde, ödmjuka sig och bönfalla om att åter blifva tagen till nåder. Poliskarlen hade gifvit mycket noga akt på betjenten och trodde honom vara sannfärdig. Han hade äfven gjort förfrågningar hos andra hyresgäster i huset, och de som kände till Bings lefnadssätt voro färdiga att bestyrka, att han under veckan ej varit borta från sitt hem. Poliskarlen skulle nog ha ändrat opinion i afseende på Bings sannfärdighet, ifall han kunnat se denne värde person, sedan han sjelf aflägsnat sig från huset. — Denne skulle vara ett ombud för husegaren! mumlade Bing. Visst icke. IIan är för frågvis för att vara en person, som har ondt om tid. Samma minut han frågade mig, om jag var en gammal hyresgäst här och kunde säga något om de skedde förändringarne, förstod jag hvad han tillhörde för slags folk. Jag kunde tro, att sir Hugh Tregaron skulle skicka en man från Bow-street efter mig. Lyckligtvis begaf jag mig ej till Park-lane, då jag kom tillbaka från Huntingdonshire. Lyckligtvis har jag vidtagit alla möjliga försigtighetsmått. Lyckligtvis har jag låtit min vän Dart bebo mina rum under de nätter jag varit borta. Det gör att hvar menniska här i huset tror,