Göteborgsposten – 15 juli 1873, sida 2

med en tät folkmassa, hvilken sträckte sig långt in i Boulognerskogen och upp till Suråsnes, Puteau och Montretout. Nu ordnades trupperna i marschordning för att vid gifvet tecken utföra defilön. Medan detta försiggick syntes schahen till häst, följd af de mera framstående medlemmarne af hans svit, i riktning mot kaskaden, beledsagad af marskalk Mac Mahon med en lysande stab. Dessa passerade nu förbi truppernas front, hvarvid en strålande sol kastade sitt sken öfver diamanterna på hans sadel, aigretten och de dyrbara ädelstenar, som han bar, samt kom dem att glittra i bländande glans. Då helsningen var slut, steg schahen från hästen midtemot Hederspaviljongen, följd af de honom uppvaktande perserna, och tog plats på läktaren, omgifven af nationalförsamlingens president och medlemmar af dess byråer, under det öfriga medlemmar af församlingen, Jockeyklubben, Mac Mahons gäster och andra hade sina resp. läktare. Framför Iederspaviljongen höll sig marskalk MacjMahon med sin stab, hafvande till höger om sig hertigen af Aumale, klädd som divisionsgeneral, och general Ladmirault. Bakom honom voro officerare af alla slag, äfven några främmande militärattachåor, bland dem för för första gången under tre år tyske militärattacheen von Bilow. Defilöen började, och trupperna voro fördelade i fyra armåkårer, under generalerna Montaudon, Bataille, Douay och Clinchant. Främst gingo eleverna från krigaskolan i St. Cyr, hvilka mottogos med lifliga handklappningar. Sådana egnades äfven i hög grad åt kyrasaiererna, hvilka alltsedan striden vid Reichshofen stått i stor gunst hos allmänheten. Revyen började kl. 4, slöts 146. I densamma deltogo 65,000 man, representerande cadrerna till en arms af 250,000 man. Schahen var qvar ända till slut och visade lifligt intresse för saken, ofta begagnande en operakikare som hans utrikesminister räckte honom. Då defileringen var utförd, red marskalk Mac Mahon med sin stab fram till schahen, som reste sig och tackade marskalken, till hvilken han dagen efter sände persiska ordensbandet med sitt porträtt i briljanter. Marskalken rönte äfven mycken uppmärksamhet från allmänhetens sida, som flere gånger hurrade för honom. Revyen skildras som ytterst lysande, och trupperna iakttogo den bästa hållning. Bland allmänheten glömde man likväl icke för stundens tillfredsställelse, att Thiers och general de Cissey voro förhämste upphofsmännen till armöns omorganisering, om denna än utförts af marskalken. Dagen efter uttalade presidenten Buffet i hationalförsamlingen, att dagen förut ett vigigt möte utan protokoll egt rum. Vid detsamma hade ej funnits mer mer än ett parti; nan hade varit enstämmig i att applådera den nför landets representanter defilerande armån, it hvilken Buffet bragte landets tacksamhet.