Göteborgsposten – 15 juli 1873, sida 2

slutligen upp på sitt eget rum. Bing låg utsträckt bå on soffa. Han reste sig upp, då hans herre låsto dörren. — Jag sörmodar ni vet, att den der karlen ute på gatan var en apanando polis, Bing? började Moer. Den karlen har följt mig under tjugo olika förklädningar en hel veckas tid. Jag är glad öfver, att ni ej skrifvit och att ni haft försigtigheten att ej återkomma hit förr. Jag har spridt ut, att jag afskedat er. — Våra historier öfverensstämma då, sir. Jag sade just i dag till en spanande polis, att jag blifvit afskedad, men skulle gå tillbaka för att ödmjuka mig, sade Bing. — Nåväl, hvad nytt? — Dot här, svarade betjenten i det han höll upp sidenpåsen. Darrel Moer grep den och slet upp den. Attesten öfver hans vigsel med Honor Glint föll till golfvet. — Han tog upp den, läste den noga och kastade den på elden. Den flammade upp och var inom ett ögonblick förvandlad till aska. — Sålunda är sista spåret till bevis på detta dåraktiga giftermål tillintetgjorät! mumlade Moer. Jag brann af ifver att ingå det, men redan vid sjelfva alltaret ångrade jag min dårskap. Jag kan ej förstå, huru jag en gång på allvar kunnat binda mig vid en flicka utan namn och utan förmögenhet. Nåväl, giftermålet är nu upplöst. I alla händelser trotsar jag både henne och Tregaron att kunna bevisa det. (Forts.)