Den ungerska grefvinnan hade blifvit ytterst bestört vid underrättelsen om den unga flickans försvinnande. Hon hade låst in sig i sitt rum under en half dag, men dereftor hade hon befallt fram ett ekipage och uppträdt i promenadkos tym, blek men lugn och beslutsam. Utan att för lady Thaxter nämna något om sina afsigter, åkte hon till Bow-street och sökte hjelp af en skicklig poliskarl, för hvilken hon omtalade omständigheterna vid Honors försvinnande och tillade: — Jeg har anledning tro, att denna unga dame har en fiende i mr Darrel Moer, lord Waldemars nevö, och jag tror bästa sättet för hennes återfinnande torde vara att noga hålla ögonen på honom. Låt honom vara under en ständig uppsigt, dag och natt, och låt detta äfven vara förhållandet med hans betjent Bing. — Det skall ske, mylady. Båda skola bli noggrannt bevakade. Grefvinnan betalade ett frikostigt förskott i arvodet och for tillbaka tillbaka till Park-lane, öfvertygad om att hon vidtagit en högst nödvändig åtgärd och den enda som kunde leda till framgång. Hvarje morgon derefter kom en förseglad biljett till henne innehållande poliskarlens rapport, och hvarje gång var den lika värdelös. Darrel Moer var i sin onkels hus, gick till sin klubb, åkte eller red i Hyde Park med sin onkels arftagerska och dinerade med en vän. Men den femte dagen var innehållet i rapporten något olika mot de föregående. Betjenten Bing hade blifvit funnen, boende i något undangömdt logis, som en veoka