Göteborgsposten – 14 juli 1873, sida 1

vägrar han att inträda i huset, emedan han är rädd för spökena, sade han mig, då jag sist frågade honom. Pratet om spöket gör detta hus till det bästa gömställe i England, ty det håller allt hvad besökande heter på afstånd. Och om det ej vore sannt, att det funnes ett spöke här — — Slidder sladder! Har jag ej i dag genomsökt huset från golf till tak? frågade Bing. Du är lika dåraktig som rädd. Till och med Gusty har mera mod än du. — Jag har tillräckligt mod, då jag har med lefvande varelser att göra, sade miss Bing med en rysning; men då det är fråga om osynliga väsenden, som håna en genom nyckelhålet och röfva skafferiet, då är jag rädd. — Sätt fram en råttfälla och fånga ditt spöke — det är allt hvad jag kan säga. Jag har någonting sf mera vigt att tala med dig om än dessa barnsligheter. Om jag kan förskaffa mig giftermålsattesten i dag, skall jag vara härifråa innan morgonen och begifva mig till närmaste stad. Jag skall förkläda mig, emedan polisen kan vara på utkik efter mig, och från det här hållet kommer jag ej att nalkas London. Jag skall göra en lång omväg, hvarigenom jag kan komma dit på Dovereller Brightonvägen. Jag är en gammal räf och ej lätt att fånga. Och för yttermera säkerhets skull skall jag sannolikt gå de sista milen och komma till fots in i London för att låta det se ut, som om jag ej varit utom hufvudstaden. Om jag ej lyckas komma åt giftermålsbeviset i natt, skall jag göra det i morgon natt. Sitt ner, Judith. Vi måste göra