Göteborgsposten – 11 juli 1873, sida 2

Ingen mensklig varelse har tagit denna fogel. Tjufven är gasten som håller till här i huset. — Ronsens! sade Bing. — Kansko du vet mer om det, än jag gör, sado miss Bing med skärpa. Jag säger att gasten har stulit fogeln. Och det är ej alltsammans. Jag förlorade ett stycke bröd i förgår qväll. Det blef stulet innan Jakob kom. Och qvällen förut förlorade jag ett stycke kall roast beef, ett halft lamm och en vildpastej. — Sätt ut en råttfälla, och du skall fånga din gast, sade den tvifvelaktige betjenten. Jag tror ej på sådana spöken som äta vildpastejer. — Du vet ännu ej allt, svarade miss Bing. Jag upprepar, att det är ett spöke i huset. Det hviskar genom mitt nyckelhål om nätterna — — Det är vinden. — Det prasslar på vinden och ute i förstugan, det ställer möblerna i oordning. Jag har genomsökt hela huset från vinden till källsren och ej funnit något spår af det, men jag vet att det är här. Jag är ej vidskeplig — jag är ej rädd för spöken — men jag är nästan ledsen öfver att vi kommit till detta hus. Tänk om detta okroppsliga väsendet skulle rusa på mig från någon mörk vrå — — Ja tänk om kometen skulle komma! afbröt Bing otåligt. Du säger, att du ej är vidskeplig, men du är det. Att en qvinna så förståndig som du är skall tala om spöken! Du har sannolikt gått i sömnen och ätit upp pastejen, brödet och fogeln sjelf.