Göteborgsposten – 11 juli 1873, sida 2

under vattnet af pigan under det att hustru Rosin bankar på henne (pigan nemligen) med käppen. Slutligen dör katten och bankningen upphör. Siora scener tillstallas och till slut uppträder polis i epilogen. Vid förhöret kommo vidunderliga historier i dagen. Rosin hade icke kunnat åse hur Eriksson plågade den lilla katten. IIon hade vidare endast snuddat till pigan med käppen. Denna hade deremot fått väldiga slag etc. Poliskammaren lät dock saken bero, när jungfru Eriksson för sveda och värk vid bastonaden åtnöjde sig med 3 rdr, dem hustru Rosin dömdes att punga ut med, och så slutade den katthistorien. Vildsinta artillerister. På senare tider ha beklagligen mångfaldiga gänger klagomål försports bland allmänheten angående permitterade artilleristers beteende å allmänna platser inom staden, å heden och allerna. I poliskammaren har äfven handlagts en massa sådana mål, hvilket borde lända till den åtgård från polisens sida, att dylika orostiftare nekades permission på aftnarne, hvilka tider isynnerhet användes till förargelseväckande företag. Den 6:te d:s egde ånyo ett dylikt uppträde rum vid Nya allen i närheten af Hagaheden, der några välklädda personer, hvilka tyst och stilla framgingo sin väg, utan vidare spörjsmäl blefvo omringade af flera i uniform klädda artillerister och tilldelade våldsamma slag, att en på stället neddignade afsvimmad. Derefter hade omkring 20 artillerister jemte mycket folk samlats på platsen då polis ankom. Tveune artillerister häktades vid tillfället, N:o 25 C. Fr. Philipson af 11 batt. och N:o 88 Hansson af 8 batt. Vid dagens förhör voro 3:ne af målsegarne närvarände, den fjerde borta på resa, men sade sig icke kunna igenkänna någon af de båda häktade såsom de förfördelande. Philipson var dock af samma längd och utseende, som den hvilken varit vildast. De tilltalade nekade till alltsammans, påstående sig icke ha varit på platsen ifrågavarande tid, ehuru ett par poliskonstaplar igenkände dem såsom varande med bland orostiftarne. För vidare upplysningars vinnande uppsköts emellertid målet på 8 dagar. Rådhusrätten. . Våld mot hustru. Arbetskarlen Johannes Eriksson, boende i Majorna, stod i Måndags inställd inför rådhusrätten, att stånda till ansvar för våld å sin hustru, hvilket gått så långt, att hon nödgats vid domstol söka en lindring i sina lidanden. Mannen var känd att föra ett supigt lefnadssätt och att aldrig bidraga med ett enda öre till hustruns underhåll, utan denna hade under långa tider fått med tungt och träget arbete söka uppebälla både sig och mannen. Till tack derför hade hustru Eriksson, som är en i allo ordentlig och bra menniska, åtskilliga gånger fått lida hugg och slag af sin supige man, och senast midsommarsdagen på morgonen blifvit tilldelad så svåra slag i hutvudet och sår i ansigtet, att vid hennes nödrop i samma hus boende grannar måst träda makarne emellan. Dessa bestyrkte sanningen af angifvelsen och intygade äfven att Eriksson en gång fällt det yttrandet till hustrun, Latt han inte skulle sluta förrän han pinat lifvet ur henne. Eriksson påstod derefter till sitt försvar, att hans förseelser skett i rusigt tillstånd och att han då icke visste hvad han gjorde. Hustru Eriksson var vid förhöret mycket nedstämd och på domarens förfrågan om hon fullföljde målet, önskade hon det nedlagt, samt att mannen skulle bli befriad från straff, om han blott ville lofva, att hädanefter lefva fridsamt och stilla. Domstolen var derför i begrepp att villfara hennes begäran på åklagarens medgifvande om icke brottets begående på sabbat gjort det vida straffbarare. Eriksson dömdes derför enligt 14 kap. 13 och 45 FHå strafflagen, att för våld å hustru så att blodvite följt och detta å sabbat, hållas till allmänt fängelse i tre månader. Måtte detta tjena till en varning för alla de familjfäder, hvilka i likhet med nämnde Eriksson, låta bränvinet och ruset så inverka på sig, att de medvetslösa och ur stånd till sjeltbesinning göra sig saker till handlingar, dem de måste blygas för i nyktert tillstånd. Från Stockholm. En sömngingare. Följande af Dag. Nyh. ordagrant afskrifna anmälan upptogs i förgår å detektira vaktkontoret: Torparen Carl Gustaf Magnusson från stället IIinderstad i Järfälla socken af Stockholms län har anmält att han i natt å vägen mellan Barkarby ech Skrufven förlorat en rödbrun vallack, förspänd en vagn med understegar, lassad med klöfver. Hästen har (det är bonden som berättar) bortkommit sålunda, att Magnusson setat på lasse: och somnat, och då han vaknat, hade han tunnit sig gående på landsvägen och saknat både nasten och lasset.