Göteborgsposten – 10 juli 1873, sida 2

giftermål, och han torde ha samma straff i beredskap åt oss. — Förhållandena i dessa båda fall äro vågot olika, svarade Grimrod. Hans son gifte sig med dottern till hans fiende. I detta fallet skulle hans nevö gifta sig med hans sondotter. Sonens handling innebar något förrädiskt, falskt och otacksamt. Eder handling kan deremot ursäktas på åtskilliga grunder. Ni har talat med honom och delvis äfven erhållit hang samtycke. Mylord är nu en långt äldre man, än då han försköt sin son. Vid sextioåtta års ålder förskjuter man ej hela sin slägt för en ringa förseelse eller olydnad. Jag har inflytande på honom och kan måhända mildra hans vrede. På det hela taget, mr Moer, råder jag er till det steg ni ämnar taga. — Mon tänk om han skulle visa sig oförsonlig? Grimrod kastade upp det ena benet öfver det andra, då han i lätt ton svarade: — Ni behöfver ej hysa någon särdeles stor oro öfver den saken. Äfven om han skulle visa sig oförsonlig, skulle han ej kunna göra lifvet så surt för er båda, som han gjorde för sin son. Han kan visserligen fråntaga er edert underhåll; men han kan ej lefva många år, och vid hang död får ni tillträda ett af de präktigaste gods i England. En man skulle kunna sälja sin själ för ett sådant baroni och ett sådant gods som Waldemar. — Ni talar som om ni ville sälja eder egen själ för det, Grimrod, sade Moer med ett småleende. — Jag kunde göra en värre affär, sade Grimrod kallt; men låtom oss hålla oss till saken. Huru vredgad