Göteborgsposten – 10 juli 1873, sida 1

D SFSD ligtris kommer att bibehålla er på eder nuvarande plats, då hon blir beronessa af Waldemar. Men ni bohörver ej smickra henne för mig. Jag vet, att Hilda Floyd fått ett dåligt temperament, att hon är fåfäng, sjelfrisk och otacksam; men det ligger i mitt intresse att gifta mig med henne, och jag skall gifta mig med henne. Jag skall bli en förträfflig man för henne — göra narr af hennes nycker och låta henne gå sin egen väg, liksom jag skall gå min. Jag skall lofva att ej blanda mig i hvad hon gör. — Ni talar sannerligen ej såsom fästmän bruka att tala, sade Grimrod, i det rodnaden började att försvinna från hans assigte. Flickan har dock rätt till sin blifvande mans kärlek. — Jag är beredd att göra en ytterlig sjelfuppoffring, sade Moer till hälften skämtsamt. Då hon en gång blir min hustru, tror jag nog att jag skall känna mig stolt öfver henne. I alla händelser skall jag njuta sf hennes penningar, som kommer att falla på min lott. Jag är ej den man, som är fallen för sentimentalitet. — Icke jag heller, sade förvaltaren. Det gläder mig, att ni friat och fått miss Floyds ja. Har ni sagt någonting till lord Waldemar? — Ja, det är just der knuten ligger. Jag talade med honom efter middagen — för ej en timma sedan — om saken. Han mottog mitt förslag bättre än jag väntat, men vägrade att låta sin sondotter gifta sig med mig förr än om tre år. Han vill att hon skall se verlden först och lära känna andra män. Han säger att om efter den bestämda tiden vi — Hilda och jag — äre af samma me