Göteborgsposten – 9 juli 1873, sida 2

sedermera ej sett till honom. Han skall ej störa oss med sitt sällskap. Huru länge skall du stanna här, Nelson? — En dag eller tåå, svarade betjenten. Den. unga damen deruppe har ett visst papper, och innan jag lemnar detta stället, måste jag veta, hvar det är. — Jag kan säga er det, sade Gusty. Hon bär en guldkedja rundt ikring halsen innanför sin klädning, och på kedjan hänger en besynnerlig svart skinande kula och en liten oljad sidenpåse med ett hopviket papper uti. Jag hörde det knarra in i påsen. — Det är detta pepper jag vill ha, sade betjenten. Jag reser ej härifrån utan det. Och du behöfver ej betvifla att jag skall taga det med mig, då jag reser. — Kommer den unga damens man för att träffa henne? frågade miss Bing. Jag antager det. Han älskar hevne, på samma gång han han hatar henne. Hon är hans hustru i alla fall, och vi riskera ingenting i att lyda hans befallning att föra henne till hans hus, sade betjenten. Jag skall taga detta papper och föra det till min husbonde. Derefter skall han besluta, hvad som skall göras med hans hustru. En sak är viss, tillade han; hennes framtid skall bli helt olika mot hvad hon väntat. Hon skall ej bli satt i frihet, så snart som hon torde vänta. Hon tillhör sin man och hon är i hans makt. Om jag ej misstager mig, skall hon snart finna, att hon är i händerna på en hämndfull herre.