Göteborgsposten – 9 juli 1873, sida 2

XXXVI. Vi skola nu taga upp tråden af berättelsen, så vidt den rör Darrel Moer, på samma ställe, der den blef af bruten. Lord Waldemars nevö stod i den breda förstugan i buset vid Park-lane med handen på dörren till saloagen, der miss Floyd och mrs Watchley väntade honom, då Grimrod avlände och blef insläppt. Förvaltaren var väl ombonad mot marsqvällens kyla. Han öfverlemnade sina öfverplagg i en betjents händer, räckte sin hand åt Darrel Moer och frågade efter lord Waldemar. — Mylord har nyss begifvit sig till öfserhusetsvarade Moer. Han håller tal i afton. Men dameraa äro hemma. Vill ni komma in i salongen? — Tack, nej — icke ännu, sade Grimrod. Jag har ej dinerat och går derföro till matsalen för att se, hvad hofmästaren har att gifva mig. — Då ni kommer upp, så sök upp mig i biblioteket, sade Moer. Jag har någonting att säga er, innan ni går in till damerna. En betydelsefull glimt blänkte till i sörsaltarens ögon. Han gjorde ett bifallande tecken och begaf sig till matsalen. Moer inträdde i salongen. De båda damerna suto sysslolösa, den äldre djupt tankfull, den yngre full af otålighet. Båda sågo hastigt upp vid Moera inträde. (Forts.)