Göteborgsposten – 9 juli 1873, sida 1

äfven. Hästarno blefvo regelbundet fodrade och vattnade, och efter supån ansade Bing dem omsorgsfullt och spände dem åter för vagnen. — God ans verkar lika välgörande på hästar som foder, anmärkte han, då de stampade marken i otålig ifver att få sätta sig i rörelse. Bär upp korgen i vagnen, Gusty, och tag bort hvarje spår efter födoämnen, hvarje bit papper. Du måste vara lika försigtig, som om du väntade folk hit inom en timma härefter för att söka efter oss, Gusty lydde. Då mörkret inbrutit, steg Honor tillbaka upp i vagnen, Bing upp på kuskbocken, och det bar åter i vig. Natten blef lik de båda föregående, mörk och kall. Regnet föll i tunga droppar ner på vagnstaket. Bing ansträngde under denna natt sina hästar mera, ho han gjort under de båda föregående. Han hade beslutat, att de mellan klockan sju på aftonen och fyra på morgonen skulle ha tillryggalagt en sträcka af femtio engelska mil. — Då skola vi vara på vår bestämmelseort i dagningen, tänkte han, eller till och med litet förr. Iogen skall se oss köra upp till Cypresslunden. Aldrig har en resa kunnat göras mera hemligt och mera skyndsamt än denna kommer att utföras, om allt går väl. Min syster måste ha huset i ordning för oss. Honor sof väl äfven under denna natt. Det var morgon, då hon vaknade — en mörk och regnig morgon, före dagbräckningen. Vagnen hade körts in i en stallgård