Göteborgsposten – 8 juli 1873, sida 2

kall stekt fogel, tunga, ost, pickles, socker m. m., och slutligen ett kärl innehållande mjölk. Allt detta uppdukades på vagnstrappans nedersta fotsteg. Gusty lade så kaffe i thåkitteln, och frukosten var snart färdig. Bing närmade sig artigt sin ofrivilliga gäst och erbjöd henue en stol. Honor ställde den i skuggan af häcken och satte sig derpå. Betjenten räckte henne derefter en ren servet och en tallrik samt betjenade henne med vördnadsfull artighet. — Ni måste äta, miss, om ni ej vill bli sjuk, sade ban. Edra ögon se riktigt vilda ut. Ingen skall göra er något ondt. Ni behöfver blott föreställa er, att oi är på en. landtlig utflykt. Vägarne äro goda, vädret. vackert, och vi kan gå omkring, så mycket ni behagar. Lyd mitt råd. Sörj ej öfver hvad som ej kan hjelpas. Honor svarade ej, men hon drack en kopp kaffe och åt något af de födoämnen, Gusty räckte henne. Hennes fångvaktare väntade, till dess hon hade slutat att äta, och förtärde derefter sjelfva med god: aptit sin frukost. Efter måltiden packade Gusty åter in matvarorna i korgen och Bing gaf hästarno foder. Betjenten kröp derefter under vagnen och lade sig att eofva. Det var först midt på dagen han vaknade. Gusty hade middag färdig. och Honor gick långsamt upp och ner på vägen. Bing kröp fram från sin hviloplats och kastade oroliga blickar åt alla häll. — Har någon aynts till på förmiddagen, Gusty? frägade han.