Göteborgsposten – 8 juli 1873, sida 1

Bref från Paris. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Paris den 1 juli 1873. Paris har vanligtvis an sak i sender att tala om, men under den förflutna veckan har det haft två: de civila begrasningarne först och schahen af Persien sedan. Om de förra har jag, om jag ej missminner mig, för längesedan i ett bref underhållit edra läsare, och eder utrikesafdelning har säkerligen etter de franska tidningarne upptagit så många detaljer om det ofog, som dermed bedritves, att Jag här icke skulle behöfva återkomma dertill, om det ej vore för att beriktiga en möjlig missuppfattning. När tiden för deasa begrafningar blifvit i Frankrikes andra stad Lyon och på ännu ett par ställen inskränkt till vissa timmar på dagen, så afses dermed, såsom man från den radikala sidan velat göra gillande, alldeles icke något angrepp uf regeringen på zamostafroheten. Bästa beviset derpå är, att dylika begratningar opåtaldt få försiggå både i Paris och ötverallt annorstädes, der de icke göras till föremål för demonstrationer. Om således en katolik eller mahomedan, kalvinist, jude eller gammal-katolikbehagar förklara Big för libre psnseur och till bekräftelse på sin lifliga öfvertygelse att han icke eger någon själ förordnar, att han skall nedgräfvas som en hund, så är detta en sak mellan honom och hans eget samvete, hvari hvarken prefekter eller andra som helst andliga eller verldsliga myndigheter inblanda sig. Öch ännu mera, om den döende sjelf icke förordnat om någon sådan nedgräfning, utan till och med före sin sista stund mottagit sin kyrkas tröst eller sakramenter, men hans familj icke destomindre af ett eller annat skäl beslutar att låta civilt begrafva honom, så inblandar sig ej heller någon offentlig myndighet deruti. När således den i Lyon befintliga associationen för fritänkare begrafningar (eller hvad eljest sällskapet bär för namn) ordentligon köper lik för att paradera dermed, så är det icke ens för denna vidriga trafik som prefekten i Lyon genom sin famösa förordning sökt att lägga hinder i vägen (väl vetande att en förordning derom alltid skulle kunna kringgås) utan det är sjelfva paraderinges som man vill förekomma, och det är i denna afsigt som prefekten utgifvit vissa ordningsoch förhällningsroglor. Följaktligen kunde också den nationalförsamlingens dagordning, hvarigenom majoriteten förklarade sig gilla den ifrågavarande af regeringen försvarade åtgärden, föreslås af en ultramontan såsom hr de Belcastel och af en ifrig protestant såsom hr de Witt tillsammans, just under förklaring, att de af församlingen städse respekterade religiösa frioch rättigheterna här alideles icke vore ifråga. Det är alldeles uteslutande de på entreprenad af ett kommunardsällskap tagna politiska manifestationerna, såsom agitationsmedel betraktade, sem man velat förekomma. Om medlet är lyckligt valdt eller ej, det är en annan fråga, men detta var i alla fall grunden för det beslut, som församlingen fattat. . Men lemnom detta föga tilltalande ämne för att i stället deltaga i den allmänna fröjden öfver den persiske schahens ankomst. Det är nu ändtligen afgjordt att hans mottagande skall bli äfven genom sin yttre prakt Frankrike och Paris värdigt, och att man icke skall inskränka sig till att, såsom vårt förnumstiga municipalråd först ville, gifva honom ett mottagande, hvars hjertlighot kunde vara lika stor utan några kostsamma anetalter. Om municipalrådet helt enkelt och simpelt hade sagt, att stadens kassa var öfverhopad med utgifter och att 130,000 fres under sådana omständigheter bättre beböfdes för hundratals andra andamäl, så hade derom på det hela ingenting varit att säga, och penningarno hade nog på enskild väg blifvit anskaffade. Men i stället hette det, Gudbevars, att det icke vore passande för den stora, i sorg törsänkta astaden, att gifva några fester, så länge den vore i belägringstillstånd och Åaegraren ännu besudlade Frankrikes jord. Denna sentimentalitet i dess värde, så var hela saken den, att man genom denna opposition ville ånyo gifva ett bevis på sin siendtliga stämniag mot den nuvarande regeringen. Men denna beräkning slog illa ut, ty älven den stora massan af parisare, hvilka, så gerna de än vilja göra en niche åt regeringen, ikväl har sin hfliga känsla för allt som rörer nationalstoltheten, upphäfde höga rop, och herrarne i municipalrädet måste gifva efter. Således förberedes nu allt till ichahena ankomst på bästa sätt, men icke desto mindre är det många, som bysa allvarsamma tvifvel om det mottagande, som här kan beredas honom, skall kunna motavara A. . LL vonU J