Göteborgsposten – 7 juli 1873, sida 2

— Hvem är ni? frågade hon Bing. Ni är denna flickas for — men hvad heter ni? — Gusty, sade Bing, kom häråt. Bevaka flickan, medan jag säger henne, hvem jag är. Gusty kom tillbaka med lyktan och drog lugnt upp en liten pistol ur sitt bälte, hvarefter hon riktade dess mörka mynning mot fången. — Om ni försöker att springa, skell jag skjuta! yttrade hon varnarde till Honor. Bing tog af sig sin slokiga hatt och kastade den på marken. Gusty lät skenet från lyktan falla rakt i hans ansigte och Honor betraktade Honom. Han ryckte af sig sin stora peruk och sitt tofviga lösskägg samt kastade äfven dem på marken. Slutligen tog han af sig sin långa frisrock och stod framför henne fullständigt förvandlad, men lika oigenkännelig som förut. Han var nu den verkliga typen för en zigenare. Han var svartmuskig i ansigtet, hans hår var svart och kortklippt och han hade guldringar i sina öron. Han bar en drägt af svart sammet, betydligt skiftande och något nött af för träget begagnande, ringar på de smutsiga fingrarne, som nu voro obetäckta, och stora kragstöflor. Honor betraktade honom förbryllad. Ögonen voro henne bekanta, och hon visste, att hon sett honom förut. Hvem borde vara Darrel Moers naturlige medhjelpare i hans onda planer mot henne? Hvem, om ej hans betjent Bing? Hvem hade försökt att beröfva henne giftermålsattesten i Southport? Bing. Och ehuru hans förvandliog