Göteborgsposten – 7 juli 1873, sida 2

Flickan hade sjelf kört vagnen och hästarne från deras lägerplats några mil från Holcombe Moor. Med ej ringa stolthet utvisade flickan för Honor egonskaperaa hos denna egendomliga boning. — Ni och jag skola bo tillsammans här, anmärkte hon i det hon hängde upp lyktan vid en krok i taket. Om ni håller edert löfte och uppför er någorlunda höligt, skall ni ej finna mig svår att ha att göra med. Men om ni föradker motsatsen, skall ni i mig finna en riktig: vildkatt. Jag säger er rent ut, hvad ni har att rätta er efter, och det är edert eget fel, om ni kommer i ledsamheter. Nu är det en sak, som måste uträttas. Om ni ej underkastar er den, så blir ni qvarlemnad i ljungen, det är alltsammans. Denna hy och detta hår måste bli förvandladt. Far har tillagar en valnötssärg eller något i den vägen, och genom den skola edert hår och edert ansigte bli lika mina. Den kan tvättas bort, men ni måste anlägga den och bibehålla den under resan. Flickan talade i bestämd ton. Hon hade fått sina instruktioner af fadren. Honor hörde med motvilja detta förslag framställas. — Men om färgen aldrig skulle kunna tvättas ur! utbrast hon. Jag kan oj gå in på detta! Jag har gitvit mitt löfte att ej försöka undkomma, En sådan förklädnad. är obehöflig. (Forts.)