Göteborgsposten – 4 juli 1873, sida 2

Lucky Banner såg upp med tårfyllda ögon. — Ja, sir, utbrast hon, min unga matmor, som ej skulle kunna göra en mask för när, och som är sjelfva godheten och älskvärdheten, har fiender. Hon har en siende, som hatar henne nog för att döda henne. Och hon är död — jag känner att hon är död! De ha kastat hennes kropp i kanalen eller floden! Hon är död — hon är död! — Jag fruktar, att flickan kan ha sagt sannt, utbrast nu mrs Early. Alltsammans torde ha varit en förut uppgjord plan, telegram och allt. Skicka genast en polisman hit. Ett telegram skall afskickas till London. Vänta — jag skall skrifva det. Hon fann skrifmaterialier på ett bord i närheten och skref ett kort men tydligt budskap till lady Thaxter, hvarigenom denna underrättades om Honors försvinnande, och hvari tillades att bref skulle komma med närmare detaljer första post. — Var god afskicka detta genast, sir, sade mrs Early, i det hon öfverlemnade telegrammet åt hotellegaren. Skicka någon till Röda Huset för att göra förfrågningar med hänseende till den irländske betjenten som affärdade min droska och som klarligen tillkallade en annan droska i dess ställe. Jag skall betala hvilken belöning som helst för miss Glints upptäckande och återställande till mig. Jag skall stanna qvar här, till dess hon är funnen eller hennes öde blifvit kändt. Hotellegaren tog telegrammet och aflägsnade sig dermed.