Göteborgsposten – 4 juli 1873, sida 2

Honors hand hvilade darrande mot dörrhandtaget. Hon var frestad att öppna dörren och hoppa ut, men erinringen af de djupa diken hon sett vid vägens sidor höll henne tillbaka. Hon tänkte på, buru orolig mrs Larly måste vara. Hon trodde, att hästen ej kunde tyglas af den synbart druckne kusken, och att åkdonet hvilket ögonblick eom helst kunde stjelpa öfver ända. Mellan sina bleka läppar frammumlede hon tyst en bön. Då de huunit så långt, att de ej kunde ses eller höras of mrs Early, upphörde Bing med sina ständiga rop och sjönk i ett tillstånd af rusig dvala, efter hvad Honor trodde. Dock gaf han ännu då och då sin häst ett rapp, derigenom bibehällando honom vid en fart, som gjorde det omöjligt för Honor att komma ut. Slutligen då de nalkades ILoICome Moor, började det uttröttade djuret att sakta farten, och den unga flickan, som beslutat att ej vidare göra någon vädjan fill kusken, försökte att öppna dörren. Det var fullkomligt mörkt inuti åkdonet, och under några ögonblick trefvade hon förgäfves efter handtaget. Då hon slutligen hittat det, fann hon, att dörren var mycket svår att öppna. Etter ifriga bemödanden lyckades hon dock slutligen att öppna dörren, och i samma minut höll åkdonet stilla på en plots, der flera vägar möttes. I samma ögonblick sprang körsvonnen ner från kuskbocken och lät höra en låg, egendomlig hvissling. (Forts.)