Göteborgsposten – 4 juli 1873, sida 1

-— — 2 Carl Johans klev förekommer der körvägen, som följer den brusande Sunlelfvens lopp, tör att blifva farbar måst insprävgas i berget och sanläggas i zig-zag med flera hällplaner, på hvilka hästarne under gången uppföre må kunna hemta andan. Hela vägen från riksgränsen ner till Verdalen är i hög grad pittoresk. Det, som utan tvisvel gör på dem från öster kommande det angenämaste intrycket, är, huru ganska snart sedan man len at de höga bergen bakom sig, vegetationen piötsligt antager en annan karakter, blir frodigare, huru skogen blir mera högväxt, huru sädesodlingen åter visar frodighet, allt emedan klimatet undergått en så märklig förändring. I Veerdalen stod kornet, det sädesslag, som företrädesvis odlas, lika frodigt som t. ex. på Ostgötaslätterna; men vid pass åtta timmar förut hade jag lemnat en trakt (Skellstugan), der intet sädesslag mognar. Min nästa anhaltsstation var Stiklestad i Veerdalen. Der det stora folkslaget stod år 1030 står nu en vacker landskyrka, omgifven af frodiga åkertält, som tillhöra några väl byggda gårdar. Der Kong Olaf stupade eller tros ha stupat är S. t Olafs-stöttenupprest. Men huru har ett så stort folkslag på en så trång terräng kunnat utkämpas? Den begränsas på ena sidan af det brant uppstigande berget, som utgör en forteättning at tjället, på andra sidan af Veerdalselfven, som utfaller i Throndhjemsfjorden, hvilken utgör den tredje sidan, och på den fjerde möter en brant bergvägg, som sträcker sig ut i fjorden. Hela terrången är icke så stor som någon af våra regementsmötes-platser, många af dessa äro vida större. Historien förmäler, att Olafs här bestod: af mer än 3000 man, norrmän och svenskar, fiendens — norrmännens — at den fyrdubbla styrkan, således inalles 15,000 man. Antingen får historien låta pruta med sig i afseende på antalet stridsmän, eller ock måtte de i ordets hela bemärkelse led för led slagtat hvarandra för vinnande af bättre utrymme. I atseende på kung Olafs dödsdag har vetenskapen, som nu för tiden blandar sig i allt, kommit i strid med legenden. Enligt den senare stupade Olaf den 29 juli, men då sagan sörmäler, att under slagets fortgång ett djupt mörker inföll, hvilket betraktades som ett mirakel, så ha vetenskapsmännen antagit, att detta mörker var en soltörmörkelse, och så ha de räknat ut, att den inträffade d. 31 augusti. Vid pass två mil från Stiklestad ligger Levanger vid Throndbjemsfjorden, en liten vacker stad, der vid min ankomst en mängd resande hade sammanträffat på väg till Throndhjem. I början såg det betänkiigt ut att få logis på det ganska väl skötta hotellet; men efter någon underhandliog uppläts åt mig hotellegarens eleganta sängkammare, hvaremot mitt åkdon ötver natten fick stå på gatan, hvilket alls icke var förenadt med någon risk, emedan man bedyrade, att i hela staden icke fanns en Åeneste slem menneske. Dagen derpå gick jag med ångbåt till Throndhjem, en långsam färd, ty vi lade till en mängd ställen och öfverallt kommo nya passagerare till, men den var i hög grad angenäm; hela Throndhjemsfjorden är utomordentligt vacker, och jag tror, att den, som har valfrihet, bör föredraga sjövägen tramtör landvägen mellan Levanger och Throndbjem, ty den senare är ytterst backig. Den valdes dock af Schwan, med hvilken Blanche följde, ty den förre ansåg sig böra på Stjördalshwlsen, der läger hölls, uppvakta kung Carl, och så fick Blanche göra detsamma, men tillika bese en del af den norska armåns öfningar, hvilka för honom borde bli instruktion, förmenade Schwan.