Göteborgsposten – 3 juli 1873, sida 2

Ivarjehanda. En hattutställning i Wien beskrifves sålunda af en korresp.: I en mindre paviljong på terrängen mellan hufvudbyggnaden och maskinsaleu. hvilken är afsedd att innehålla Beiträge zur Geschichte der Gewerbe und Erfindungen, finnes blan i andra en utställning från en bildad hattmakare, son i min tanke borde ha medalj. Ilan har neml. tranställt Die Geschichte der IIutsorm seit Anfang des 17 Jahrbunderts och gjort det bra. Ilan börjar med en väldig ÅWallensteins Hut, en gröngrå, bredskyggig, täthärig filthatt med strutssjäder af samma targ som hatten och ett svartrandigt sidenfoder på bordens underkant, samt fortsätter så med andra hattar från 30-åriga kriget — grå med blå strutstjäder — och från spanska successionskriget, särn rococcotiden. revolutionsperioden, direktorii tid, de former, som våra förfäder stoltserade i, och dem, med hvi.ka våta fäder betäckte sina hufvuden, samt visar oss slutligen de elegantaste moderna från 1873. Under det utt rococcotidens svarta filthatt med sina trekantiga, uppvikta breda brätten ännu är rätt vacker, och den törsta revolutionshatten med sin höga, tillspetsade kulle, omvirad med röda band, icke heller är så illa, så blir fallet, då vårt århundrade begynner, stort och förtärligt. Jag vill icke tala om det ofantliga, svarta, stela filttak, som placeras på hufvudet af personer i uniform och som bas på tvären lik som för att betacka skuldrorna, eller om damernas grå, ludna filtbyttor med det stora skygvet i nacken — det fions dock ännu en smula karakter i dessa urartningar — men från 1504 begynna cylindrarne. Härmed är allt sagdt; från den dagen är all form borta; det gäller blott att variera skorstenen, och stundom lyckas det att göra honom litet värre, stundom litet mindre ful. År 1820 anföres såsom begynnelsetiden för silkeshattarne. Seiden-Zilinder-Häte, det ligger någonting slickadt i de båda S-ljuden, som är ratt karakteristiskt och just på detta höga utvecklingssteg af kultur, då silket trävgde sig in, der harskinnet förut hade herrskat, stod skönhetssinnet i hatimakarebutikerna ungefär på nollpunkten. Skorsteren har uu blivit röförbrännande, bredast i kullen, mycket hög, smal vid pannan och med ett helt snabbt horisonteit sa pande brätte nedtill. Silkesbelaggningen har dock långt ifrån ännu blitvit glatt. batten är påtagli en med stenkolssot utvändigt besatt skorstenspi; Senare blir cylindern lika uppoch nedtill och ännu högre; brättet bibehåller sig smalt; småningom vidgar sig bräuet, pipan får svaga inböjningar på midten, och brättet svajar sålunda i en behaglig väglisea fram ötver profilen; derpå knappar brättet åter in sig, utvidgar sig åter, och så tortfar det ännu idag. I England tyckes man hålla på de smala bratena, i Frankrike gör modet dem för närvarande breda.