Göteborgsposten – 2 juli 1873, sida 2

den här plötsliga resan, men det är också värdt någontina att träffa sådana menniskor som mrs Glint och henne dotter. De ha nu gjort allt närmande mellan er och det: omöjligt. — Är ej laften något instängd här i åkdonet. mrs narly? frågade Honor. Hvad det är mörkt. Alla fönsterluckor måste vara tillstängda. Hon försökte att fälla ner vagnsfönstren, men de suto fast. — Gör ingenting, sade mrs Early. Luften är mycket kall, och det blåser hårdt. Men det förefaller wmi som om vår kusk vore rusig. I-ad han kör fort! Md den här farten böra vi snart vara vid hotellet. De voro åter tysta i några minuter, under hvilka åkdonet rullade fram på den långa landsvägen, och Honor försöktedånyo att öppna vagnsfönstren. Då hon misslyckades häri, yttrade hon: — Vi borde nu vara vid hotellet, tycker jag. Nan mannen ha berusat sig, under det vi voro inue i Röda Huset, mrs Early, och kunna vi ha glömt namnet på värt hotell ? Mrs FEarly ställde sig upp i mörkret, stödde knåna mot framsätet och började knacka på glasrutan, som skilde henne från kusken. Bing fästade ingen uppmärksamhet vid dessa tecken till oro utan körde blott ännu fortare. Mrs Early trefvade med handen efter klocksträngen, fann den och ringde häftigt. (Forts.)