Göteborgsposten – 2 juli 1873, sida 1

— Urs Glint måste vara död, Early i låg ton. Men annalkende fotstog läto sig just i detta ögonblick förnimmas, derefter hördes frasandet af siden, dörren öppnades och miss Milner trädde in i rummet. Honor reste sig upp blek af sinnesrörelse. — Hur är det? frågade hon ifrigt. Hon är ej död? Säg mig att jag kommer i tid! Miss Milner blott stirrade på Honor och hennes följeslagerska. — I tid för hvad, om jag får fråga? yttrade hon slutligen. — För att se mrs Glint, innan hon dör, sade Honor. Oh, säg att jag ej kommer försent, Clarette. Innan miss Milner kunde svara, hördes andra fotsteg, denna gång tyngre, ytterligare frasande af siden, och åter öppnades dörren lemnande inträde för mrs Glint sjelf. Honor tog förvånad ett steg tillbaka, knappt troende sina egna ögons vittnesbörd. Men mrs Glint var sjelfva bilden af helsa, lifskraft och lefnadsiust. Hon såg förvånad ut och äfven orolig rörande beskaffenheten af Honors ärende. Mrs Early betraktade hon med mycket ogunstiga blickar. — Ni har således kommit tillbaka till detta hus, oaktadt jag förjagat er derifrån, miss? utropade hon. Ni är verkligen den siste person jag väntade att få se här, men efter hvad det tyckes har ni tillräcklig oblyghet för att göra hvad som helst, Hvad vill ni här? tror jag, sade mrs