ärbar flicka skulle vara en skam. Jag fick ett bref från hotollföreståndarinnan i Southport, hvari jag blef underrättad om edra stora mottagningar i hennes hus, och hvari hon sade sig ha blifvit nödsakad att köra er på porten. Hon sade, att ni rest till London. Jag förmodar, att ni förstört edra penningar och kommit tillbaka med denna — denna person för att pungslå mig? Ni kanske till och med hoppas att återviona eder gamla plats här i huset. Men jag råder till att en gång för alla afstå ifrån hvarje tanke ditåt, miss. Mrs Early reste sig upp med lugn värdighet. — Miss Glint erhöll denna morgon ett telegram från Bolton undertecknadt med namnet Claretto Milner, och hsari hon i himlens namn ombads att utan dröjsmål komma till eder dödsbädd, sade mrs Early. Full af deltagande afreste hon genast och jag följde med för att beskydda henne. Tydligen har telogrammet blifvit afsändt i något lågt ändamål. Jag är ej viss på, min fru, att ni ej afsändt det blott för att få njuta den ovärdiga triumfen af ett mottagande sådant som detta, — Så ni är ej säker derpå? utbrast mrs Glint. Och hvem är ni då, om jag får fråga? Hvem tror ni bryr sig om edert omdöme? Ni är en — en varelse — en person som jag ej skulle värdigas kasta en blick på utom mitt eget hus. Ni och Honor passa väl för hvarandra. Lemna mitt hus — hennes vredgade röst höjdes vid dessa ord till ett skri — gå på minuten, annars tillkallar jag polis. Mina tjenare skola kasta er på porten.