Göteborgsposten – 2 juli 1873, sida 1

Honor sjönk tillbaka i den stol, ur hvilken hon rest sig upp, och kände sig fullkomligt tillintetgjord. Jag — jag erhöll ett telegram på morgonen i London, stammade hon, hvari uppgafs att ni var döende, mrs Glint, och att ni önskado min förlåtelse och min närvaro vid eder dödsbädd. Jag kom med första tåg. — Ja, ni var mycket villig att komma, derom är jag säker, hånade mrs Glint; men jag har ej telegraferat till er, och jag tror ej heller, att ni mottagit något telegram. Jag har för närvarande ingen tanke på att dö, och om jag hade skulle jag ej skicka bud på er, derom må ni vara försäkrad, miss. Hvad eder förlåtelse beträffar, torde ni vara god spara på den, tills den blir eftersökt. Honor vände sig till miss Milner, i det hon nu började bli lugn, — Telegrammet var undertecknadt med edert namn, Clarette, sade hon. Var det ej ni som skickade det? — Nej, visst icke, försäkrade miss Millner föraktligt. Jag tror ej, att ni fått något telegram. Hvar är det? Visa det. — Jag tog det ej med mig. — Nej naturligtvis! iaföll mrs Glint hånfullt. Jag kan ej förstå, hvarföre ni kommit tillbaka hit, miss. En ung flicka, som man springer så mycket efter, gjorde bäst i att hålla sig undan, tycker jag. Jag kan ej tillåta, att min oskyldiga Clarette är tillsammans med en sådan person. Om ni kommit hit för att få penningar, skall detta ej lyckas. Mr Darrel Moer och sir Hugh Tregaron ha varit här och frågat efter er med en ifver, som för hvarje