Göteborgsposten – 1 juli 1873, sida 3

IIvarjehanda. Kappridning egde rum midsommardagen på aftonen å Smålands husarregememes mötesplats Ränneslätt efter slutad exercis. I täflingen deltogo fem af regementets officerare: ryttmästaren m. m. Ribbing på Amazon, 6 år, löjtnanten Schmiterlöw på Desertör, 5 år, samt underlöjtnanterna Killander på Beduin, 10 år, Malmborg på Selmina, 8 år, och Oden på Sara, 5 år. Banan, i hästskoform, var 3000 fot lång med tvenne hinder, bestående af 4 fots häckar. Ryttarne redo egna hästar och intogo efter lottning sina platser, underlöjtnant Malmborg innerst och löjtnant Schmiterlöw ytterst På gifven signal störtade ryttarne fram mot hindren, som togos särdeles väl af samtlige håstarne. Amazon tog, sedan hindren passerats, ledningen, som hon bibehöll ungefärligen halfva banan, då Beduin, tätt följd af Selmina, rusade henne förbi, hvarefter en liflig täflan uppstod mellan dessa båda senare hästar med den utgång, att Selmina passerade målet en hufvudlängd före Beduin. och Amazon blef 3:dje häst. Selmina tillryggalade dessa 3000 fot på 1 minut 5 sekunder, Beduin på en bråkdel af en sekund längre tid, Amazon på 1 minut 10 sekunder, Sara på 1 minut 18 sekunder och Desertör på 1 minut 30 sekunder. Ingen af dessa hästar hade förut deltagit i någon kapplöpning. Ridningen åsägs, enl. hvad till N. D. A. skritves, af ett stort antal menniskor, som med tydligt intresse följde hästarne och helsade segervinnaren. En morsk häradsrätt. Bjäre häradsrätt har, berättar Eugelholms Tidninge, en gäng för bortåt 40 år tillbaka varit nog djerr att döma Sveriges dåvarande kung att betala hvad högstdensamme var skyldig en fattig man. Förhållandet var, enligt hvad en gammal. ännu i Engelholm lefvande man berättat, att en åldrig skog : å egendomen Engeltofta hade at godsets egare, Stjernblad, fått sig tillerkänd en årlig pension så länge han lefde; men sedan kung Carl XIV tilihandlat sig nämnde egendom, utfick skogvaktaren ej den honom tillförsäkrade pensionen. Sedan så ett antal år gått till ända, blef kungen stämd till Bjäre häradsrätt under påstående att han måtte kännas skyldig utbetala hvad skogvaktaren hade att fordra — och rätten dömde Carl XIV skyldig. — Med denna dom förklarade sig kungen nöjd, ja, han till och med sade sig vara mycket belåten med att saken blifvit dragen inför domstol. Det var icke kungens, utan egendomsförvaltarens skull, att den gamle skogvaktaren i många år lidit orättvisa. — — —— — 66