Ilvarjehanda. Ett språkgeni i Wisconsin. Man torde erinra sig, att det för någon tid sedan talades om en mr klias Velo, af norsk härkomst, som vid nåson Shögskola i Wisconsin skulle bafva efter ifriga och storartade språkforskningar kommit till det nog egendomliga resultatet, att han ansåg sig böra arbeta på införandet af ett helt nytt språk. En amerikansk tidning omtalar nu, att mr Velo har under arbete en grammatik för sitt nya språk. Hufvudfördelen vid det nya språket lärer vara, att det är fullkomligt regelbundet. I grammatiken förekommer icke ett enda undantag, under det att undantag och afvikelser från reglerna i de nuvarande språkens grammatik intaga en så stor plats och äro betydligt svårare att inlära än sjelfva reglerna. Grundlaget för det nya språket larer vara det anglosachsiska elementet i engelskan. Som bekant står anglosachsiskan mycket nära det nordiska fornspråket, och torde derföre också det nya språket komma att stå i något slägtoch skyddskapstörbållande till de skandinaviska. Vid det nya språket är att märka, att ect mindre antal ord brukas som stamord och att af dessa utvecklas eller härledas en nästan oändlig mångfald andra, så att när man känner den mycket enkla grammatiken och några stamord, man kan förstå meningen och vara i stånd att bruka hundradratals andra ord i det nya språket, hvarför detta bör vara mycket lätt att lära (3). Om man t. ex. tager det engelska ordet man i betydelse af menniska (man eller qvinna) så brukas mani för man, mana för qvinna, manit för gosse, manat för flicka, manet för barn, manior för en stor man (kämpe), manaor för stor qvinna o. s. v. — Man kunde angifva flera exempel, heter det, men då det nya språket har flera bokstäfver än engelskan och dermed beslägtade språk, torde det behöfvas något studium för att förstå det. Mr Velo påstår, oaktadt den nu angifva svårigheten, att hans språk, när han fått sin grammatika och sin ordbok färdig, skall kunna läras på några få dagar, så att man reder sig med detsamma i tal och skrift. Det blad, som omnämner mr Velos forskningar, tror emellertid icke att arbetet kan hafva något praktiskt resultat och betviflar, att den menniska ännu är född som skall se det nya språket infördt som folkspråk, det må nu hafva aldrig så stora fördelar.