Göteborgsposten – 27 juni 1873, sida 1

——k—. 00 AA s————— — IIvad är dot för ett märko? frågade den ungerska grefvinnan knappt hörbart. Honor svarade helt förvånad: — Jag vet ej, fru grefvinna. Jag tror, att det blifvit gjordt med en knif i min späda barndom, men jag minnes det ej. Den ungerska grefvinnan tog ett steg framåt och fattade flickans arm samt undersökte dess hvita och afrundade yta med ifrig blick. Der ofvanom armbågen var, liksom intryckt med ett glödgadt jern i köttet, ett oregelbundet dolkformigt märke af den lifligaste skarlakansröda färg. Det var tydligen ett födelsemärke. Ett sällsamt lågt anskri hördes från den ungerska grefvinnans läppar. Hon försökte tala, men föll, liksom hon en gång förut gjort i samma hus, i ett tillstånd af dödlik medvetslöshet. Honor sprang till klocksträngen och började häftigt ringa. Derefter bar hon med Luckys tillhjelp sin gäst till en soffa. Låtande sin förskräckta kammarjungfru sköta om grefvinnan, skyndade Honor att påtaga sin klädning, så att hon kunde visa sig. En tjenarinna kom och Honor skickade henne efter lady Thaxter, som utan dröjsmål infann sig. Honor var då sysselsatt med att gnida grefvinnans händer och hade löst upp hennes snörlif. — Hvad har händt, mitt barn? frågade värdinnan förvånad. Är lady Rothsmere sjuk?