Göteborgsposten – 25 juni 1873, sida 5

från höjderna, den svarta skördemannen med liad knotiga fiograr. Som natt:ageln, hvars susande v genom sa iortrallliga ård9etev, Som 1t Frj3 e og Galileer, efter allt hvad jag lörnummit, skall vara, så kan man nästan förlåta bonom hans frivilliga landsflykt. Paul Pry. livarjehanda. Lät oss försöka att tänka oss ett dylikt skånespel: denna oändliga mängd döende och döda är icke annat än menskligheten, som periodiskt tillintetgör sig sjelt. Ja, emedan hela Jordens befolkning för närvarande utgör 1200 millioner, är det en tretiondedel af denna massa, som dess gemensamma moder slagtar mellan hvarje hundrade tödelsedag. Om dessa 40 millio er, som dödas hvart aårnundrade, blefvo begratna i likkistor, en fördel som icke tillkommer många, och man stälde dessa kistor sia vid sida med en fots mellanrum och i en rak hula från öster till vester, skulle den nå rundt om jorden. Eqvatorn skulle på så sätt bli prydd med det sk band som den bäst förtjenar. Jorden skulle fontfarande löpa några hundra tusen mil om dagen och framställa tör de andra verluskropparna en väl oiudtnad samling af krigiska trofcer. Författaren uppstaller derelter en annan berakning. Om alla uc merniskor, som slås ibjal under ett århundrade, ställas upp i en rad hållande hvarandra i händerna, skulle de iataga en sträcka af 7500 geografiska mil, eller 500 mi! om de stodo vå 15 led. Ilvart hundrade år skulle at jorden u stå en sådan ny elektrisk kedja för att salla på samma sätt som dess föregängare. . De kalkyler, hvarom här är på tal, ha gjort det möjligt att beräkna antalet af krigens offer ända från menniskohistoriens begynnelse eller omkring 3000 ar tillbaka, till ett medeltal af 40 millioner hvart arhundrade; vårt eget sekel och det näst föregåesde otverstiga dock betydligt denna summa. Sedan TroJanska kriget, sedan konung David, som egde vn stående arme, Semiramis, Serostris, Xerxes, Cyrus och Cambyses, har man med temlig säkerhet funrit, att de fallnes antal svarar mot denna ofvannämmsa siffra, så att summan af krigens ofler från den as atisk-europeiska historiens början utgör icke minaure 1200 millioner, eller hela jordens nuvarande befolkning. Således har man under endast 3000 år — denna droppe i tidernas ocean — dräpt lika många men riskor, som det i detta ögonblick finnes på jord n. Hvad betyder detta antal? — Låt oss tänka oss dat koncenteradt på en enda natt. Det är ljusan dag, solen 8 rider sin glans och värma öfver alla letvande väsen; landet står i an gröna skrud. Städerna äro liffulla, landtmän u svärma omkring i byarne. Millioner menniskor 1, tusentals der och hundratal der lefva och njuta at sin tillvara. Vetenskapen utvecklar sina storverk under iakttagelsen at menniskoandens ingiivels n; historien, romanen framställer för läsarens ögon ader af hänsvunna eller nuvarande tiders seder ovh lit; industrien omskapar naturens yttre, bergen 1sviuna, dolarne tyllas, batven drifvas tillbaka, eqvutorn och polen racka hvarandra bänderna. — ÅU an tillintetgor tid och afstand, underkutvar hafven. ger smala strimlor genom tolkrika länder; elektricit fär skilda verldsandars bjertan att klappa af slit, låter Paris lyssna till hvad som talas i Rom, I. don höra tungorna i Newyork; brudgumn lon sin brud till svärfadren tor att få haus välsignelse; barnet leker i solskenet — med ett ord, lifvet jublar på jorden i alla sina tusentals skiftningar. Men se: Solen sjunker och natten breder sin Svarta slöja öfver skog och dal. Döden nedatis or i slag komma oss att rysa, utsträcker han sin band öfver verldens tyra hörn, ilar genom den kolsvar a rymden och törsvinner i djupet; en vink af bars hand afmejar menniskoslägten, sedan ue koappa-t tillryggalagt sitt hallva leinadslopp; alla jordens iunebyggare sofva den sista sömnen. I morgon vakuar ingen al oss; solen skall ska på en verld at döda; ivgenstädes finnes ett men-hligt öga för att betrakta dem. Paris, London, Puking, Kanton, Newyork, Petersburg, Konstantinoyel, Wien, Berlin stå sulla, liksom ur) hvilka man glömt att draga upp, eller som en ångmaskin, i hvars pan a elden slocknat. Gatorna äro öde, husen tylda at 1ik, städer och byar likna vidsträckta kyrkogardar. Efter någon tids förlopp bortför vinden, som blåser på denna verlusgraf, endast dunster af mil vner styckade kroppar. Från de präktiga palatsen till flodernas stumma stränder, från de stora hufvunastäderna till de omätliga ödemarkerna sitter jartutystnaden slumrande på jordens ruiner. Författaren söker deretter beräkna allt det utgjutua blodet, på hvars purpurstrommar hans fautasi låter honom se ångare göra vidsträckta resor. Vi vilja emellertid icke följa honom vidare, vi försa hans mening. Han vill tylla sin natious santasi mid alia sasans bilder och torjaga alla drömmar på vu redergalluingskrig. Meningen är god, men vi tvilla på att den lyckas. Dylika blodscener ha varit technade förr, men de ha dock icke hittills lyckats hin: ra blodsutgjutelse. Är det möjligt att på kanslans vag blifva tredsvän, bör det ske vid sådana skildringar, och det kan icke skada att de ofta upprepas. En riksgrefve dömd för bedrägeri. Riksgrefve Frauz Spaur har enligt Neue Freie Vresse blitvit doma till wvå års hårdt tängelse, torlust al adelsskap och militäriska hederstecken. Grefve Spaur, som hatt stora gods i Baiern, grefve Spaur, bvars familj ännu eger betydliga egendomar 1 samma lanu och i Tyrolen, gretve Spaur, som en tid varit osterrikisk otficer och en man tillhörande den finaste societeten i Wien, grefve Spaur, som utom tådernegodsen hade ärft en million sloriner eiter sin mor, hade, sedan hans egendomar blifvit förstörda genom förvaltares oärlighet och besynnerliga experimenter, slagit sig på börsspekulationer i Graz och Wien. Dessa synas icke hatva lyckats så illa, men gretvens orimliga slöseri tillät honom icke att anlita endast lagliga förvarfskällor, och följden har blitviv den som ovlvan nämndes. Rattegången hur väckt stort uppseende. Utom bedrägerier och ett löjligt slöseri har gretv.n latit falla sig till last, att han, churu gilt och samiljetader, lefvat i ett mycket intimt lörhållande till ea viss fru Seewald, ev törhållande som inför doms olen safängt at båda komtrahenterna betonats såsom helt och hållet -platoniski-. Oaktadt gretven på sista tideu forlorat allt anseende ocn näppeligen kunde påräkna någon hjelp at sin familj — er dvinlig kusin, på hvars gitmiluhet han hoppats, dog och lemnade 7 å 8 millioner åt en annan gren at familjen — var han nog förmåten att aspirera till en plats i herrehuset tör Tyroleu; hans tamilj hade der 32 länsgods; det var tillräcklig anledning, tyckte han, att förskaska honom en parrsväruighet-. Nu sedan affärerna tagit denna vändning, ar det nog slut både med tankarne på pairsvardigueten och tillafventyrs ätven med den platoniska kärleken, ätminstone från den poetiska damens sida. ENARE LAVEN STUK TERRIER ETTA RARE NASA ED AASE En hemsk statistik. Följderna al det I, ständiga krigstillständet, sager en författare i vu transk tidskrift, skulle lättare förstås om vi tän! d ss, att ett helt århundrades krig trambragte samm : verkan som om en sarsot hade öfvergätt Frankrike och förgiftat alla dess innevånare trän Medelhafvet till Kanalen och från Rhen till Nordsjön.