Göteborgsposten – 25 juni 1873, sida 2

vernören i Teheran, som uppkallats från sin säng, hvarför han ursäktade sig med förklaringen, att man i Teheran befann sig i nattens femte timme, under det att man ännu hade afton i London. Storveziren fann sig så intresserad af detta ögonblickliga utbyte af dopescher, att han varstannade hos d:r Siemens i tre timmar vid apparaten, för hvars skull han försakade middagen. Shahen har låtit i Ryssland tillkännagifva sin önskan att få återvanda till sitt land genom de ryska staterna. Den 3 juli väntas han till Calais på franska yachten Aigle. Franska flottan afhemtar honom i England. I Paris skall han bebo lagstiftande kårens palats. Trädgården skall der kripggärdas med ett plank, för att schahen skall kunna vara skyddad mot de nysikna. I Berlin tycks hvarken schahen ha sunnit nöje, eller han sjelf och svit ha funnit nåd för befolkningen. En tidning derifrån har åtminstone den delikata grannlagenheten att anföra såsom något betecknande, att vakten i slottet, der schahen bodde, hade till lösen den dag han reste ordet Schwein-furt! (hvilket äfven kan betyda: Bort, svin !) På en bal i Berlia skall ecbahen ha blifvit varse ett ungdomligt klädt, men ålderstiget fruntimmer, som gjorde allt för att ådraga sig hans uppmärksamhet. Slutligen lät han vinka den bedagade sköna till sig och tilltalade henne med följande ord, hvilka kommo sminket att se än bjertare ut på de koleriskt gula kinderna: Si vieills — 8 laide — si maigre — qve venez-vous faire au bal? (Så gammal — så fal — så mager — hvad har ni på balen att göra?) Rörande den i fjor, af oss då omnämnda, afslutade öfverenskommelsen mellan den store telegrafentreprenören, baron Julius v. Reuter och schahen af Persien, anmärker Times berlinerkorresp., att öfverenskommelsen är af en så utomordentlig omtattning, att man kan säga, ratt schahen af Persien gjort baron Reuter till v. konung eller åtminstone till sin förvaltande minister. Baron Reuter eller de under hans auspicier bildade aktiebolagen få för det första koncession på 70 år till anläggande at en jernväg från Kaspiska Hafvet till Persiska Viken samt till hvarje annan lokomotiveller hästbana och de dermed törenade anläggningarne, i det all statens behöfliga jord ötverlemnas åt bolagen kostnadsfritt och all enskild jord till vanligt försäljningspris på en bredd at 90 fot på hvardera sidan om den dubbelspåriga banan, hvarjemte alla regeringens stenbrott, sand-och gruskrafvar kostnadsfritt stå till bolagens förfogande och hela materielen införes tullfritt och utan alla inre afgifter. Båda parterna deponera i Enzlands Bank som säkerhet en summa af 40,000 p. sterl. Om ar: betena icke äro påbörjade inom 15 månader från koncessionens datum, tillfaller den deponerade summan persiska regeringen: om deremot början göres inom den angifna tiden, får koncessionsinnnehafvaren det deponerade beloppet åter, då han genom attest från guvernören i Rescht kan bevisa, att de nödiga jernvägsskenorna ha anländt till Enzeli. Regeringen skall uppbära 20 proc. af nettoinkomsten från hvarje linie. Efter 70 års förlopp öfvergå banorna utan några omkostnader till regeringen, om icke annat afgörande kan dessförirnan vara träffadt; dock skola byggnaderna betalas. Dernäst öfverlemnas bergsverksdriften till baron Reuter mot en afgift af 15 proc. af nettoinkomsten till regeringen. Med undantag af guld, silfver och ädla stenar kan han kostnadsfritt öfvertaga hvarje på statens grund liggande bergvei: och framgent likaledes hvarje på enskild grund liggande bergverk, om det icke varit drifvet i 5 år, och han har tillåtelse att för ytans köpsumma tillbandla sig hvarje af honom upptäckt grufva. Vidare får baron Reuter på 70 år rätt till att begagna sig af alla regeringens skogar mot en afgift af 15 pret af nettoinkomsten. Baron Reuter och de af honom bildade bolagen bemyndigas att upptaga ett kapital af 6 mill. pund eterl. i aktier och obligationer; persiska regeringen lemnar garanti för 5 prots ränta och 2 pret till en amorteringsfond. Allderstund Persien icke har någon statsskuld, är denna garanti af så mycket större värde. Garantierna träda först i kraft efter fullbordandet af banlinien Rescht-Ispahan. Från d. 1 mars 1874 öfverlåter regeringen vidare tullförvaltningen i hela landet på 25 år åt koncessionshafvaren, mot det att denne årligen utreder en c:a 20,000 pund högre summa än den som nu uppbäres af tullintraderna. Den-aöfverenskommelse gäller endast för de första 5 åren; efter den tiden skall regeringen vidare uppbära 60 prct af nettoinkomsten. Den coburgske baronen (Reuter, som är född tysk jude, har nemligen af hertigen af Sachsen Coburg-Gotha kreerats till baron) skall således bli jernvägs-, bergverksoch telegrafkonung i Persien, hvarjemte hela tullförvaltningen öfverlåtes till honom. Om betydelsen af denna öfverenskommelse kan man lätt göra sig en föreställning, om man betänker, att det på naturliga hjolpkällor särdeles rika Persien är ungefär tre gånger så stort som Tyskland och har en befolkning af 5 mill. innevånare. Det är väl sannolikt, att schahens europeiska resa står härmed i samband, likasom han skall med sin närvaro i London främja p. sterl. anskaffandet af de ofvan nämnda 6 millioner j