Göteborgsposten – 25 juni 1873, sida 2

eDAm AAAAA OO MD ()hHA embetsmännen, om man i Berlin skulle kunna göra sig hopp om att få tyskt sinnade deputerade derifrån. Det har gått det ryktet, att kejsar Wilhelm skulle begifva sig till Strasbourg; men Nat. Zeit. uttalar sig starkt mot en sådan plan på grund at det mottagande som H. M:t med bestämdhet kunde vänta att få röna hos stadens borgare, hvilka fortfarande äro lika förbittrade som någonsin på de tyska eröfrarne. Referat föreligger nu om det möte inom Frankrikes nationalförsamling, der beslut fattades om dep. Rancs åtalande som kommunist. Joron (medlem af venstern) protesterade, i namn af ett stort antal af sina kolleger, mot påståendet, att Ranc hade någon ansvarsdelaktighet i Kommunens uppror. Församlingens värdighet sattes på spel, och politiken borde icke få utöfva något inflytande på rättvisans gång. Om önskan att erhålla tillåtelse till Rancs ätalande härledde sig af rena rättsskäl, då borde den medgifvas; men om politiska skäl låge inunder, borde den vägras. Tal. sökte bevisa, att man ville förfölja Ranc, derför att han blifvit deputerad. Laboulaye (från venstra centern) utvecklade skälen, hvarför man borde tillåta åtalets anställande. Venstra centern skulle rösta derför. Intet undantag borde göras för hans skull (bravorop från högern och centern). Cazot (af yttersta venstern) påstod, att tvenne regeringars heder, den förras och den nuvarandes, stod på spel. Frågan var framför allt af politisk karakter och undersökning borde anställas för erhållande af vidare förklaringar. De halfofficiela tidningarne upprepa hvarje dag, att den verkligt skyldige är icke hr Ranc, utan hr Thiers. Tal. åberopade de föregående debatterna i församlingen, för att utvisa att krigsrätterna ej hade någon orsak att förfölja Ranc. Sakens framdragande nu var derför en handling af hämnd från regeringens sida mot de 90,000 röster, som afgåfvos för hr Ranc i Lyon. De parlamentariska privilegierna böra skydda medlemmar af församlingen mot politiska lidelser. Vi vilja ej, att politiken skall intränga på rättvisans område; j skynden utför en olycksdiger sluttning; vi frukta nya proskriptioner (rop af nej! från höger). Innan församlingen beslutar i saken, bör utskottet höra generalerna Cissey och Ladmirault, hr Appert, den nuvarande krigsministern och hertig de Broglie. Ernoul (justitieministern) påstod, att frågan ej var af politisk art, emedan församlingen och regeringen endast ville visa lika rätt för alla. Våra motståndare ha sökt ändra debattens karakter, genom att påstå det vi förfölja hr Thiers och hr Ranc. Vi skulle vara brottsliga, om vi af debatten gjorde gagnlösa beskyllningar. Det var omöjligt, att icke hr Rancs ställning skulle leda till ny rättslig undersökning. Detta är ej reaktion mot allmänna omröstningen eller en handling af hämnd mot Lyons valmän; hela församlingen måste nu böja sig inför en enskilds votum; att göra det, skulle vara detsamma som att antaga kommunupprorets läror i Paris. Den nu gjorda framställningen har ingifvits af pligtkänsla hos militärdomrarne och af nödvändigheten att skipa lika rättvisa åt alla (starka bravorop). Hr Ranc skulle helt säkert sjelf vara den förste, som skulle begära hos domrarne, att han icke måtte försättas i en undantagsställning. Församlingen har i landets intresse behof af att Ranc inför en kompetent domstol svarar på de emot honom gjorda beskyllningar. Med 485 röster mot 137 bifölls den gjorda framställningen och beslöts Rancs åtalande. . Thiers var icke tillstädes. Det berättades under sessionen, att Ernoul fått del af en sormlig order från den förra regeringen, enligt hvilken åtalet mot Ranc skulle inställas, Denna order var daterad före den tid, då general de Cissey öfvertog krigsmiaisteriet, och måste således ha utfärdats straxt efter Kommunens fall. Hertig de Chartres har befordrats till bataljonschef vid 9:de jägareregementet, tillhörande Versaillerarmån. Det berättas, att Mac Mahon sjelf skall önska nationalförsamlingens snara förflyttande till Paris. Prins Napoleon har ej afrest till London, utan är qvar i Paris. De tyska tidningarne föra ett ytterst bittert och våldsamt språk mot den franska regeringens medlemmar, om hvilka de barockaste historier uppdukas — en del af dem simma sedan in i en bekant svensk tidnings spalter. Denna hätskhet hos de tyska organerna har väckt en del uppseende i Paris; och man ville der först, att regeringen skulle näpsa smädelserna, men hon har vägrat att lägga något band på den utländska pressen eller dess korrespondenter. . Exkejsarinnan Eugnie vill, att hennes son skall, efter hans fars föredöme, erhålla militärisk utbildning i Schweiz Exdrottning Isabella blef vid sin ankomst till Rom på bangården mottagen af tvenne prelater, hvilka förde henne till Vaticanen, der hon mottogs med stor ceremoni. Hennes ankomst har väckt förvirring, emedan meningarne äro i Vaticanen delade rörande Spanien. Kardinal Antonelli understödjer Isabella, under det att de extrema ultramontanerna sympatisera med carlisterna. Påfven har i en allokution till kardinalerna gjort ett angrepp mot den aflidne italienske statsmannen Ratazzi, hvilket väckt mycket ond blod i Italien. Han sade: Signor Ratazzi har alltid kämpat emot Italiens lugn och den hel. stolen; dock, Guds dom är för oss okänd, och vi böra ej söka att utgissa den. Men jag erfor ett mycket smärtsamt intryck, då jag i tidningarne läste, fatt presterskapet i Alessandria närvarit vid hans begrafning. Dessa prester visade sig dermed vara större hofmän än gudstjenare. Jag hoppas dock, att tidningsuppgifterna härom äro salska. Jernvägen mellan Konstantinopel och Adrianopel är öppnad för trafiken. Jordarbetarnes föreningschet i England, Arch, har kallats till Amerika för att der främja sammanhållningssaken. Eno ny och stor strike af byggnadsarbe