gäster församlade i myladys bondoir. Man hade nyss ätit frukost. Det hade varit ett slags vurm hos lady Thaxter att samla en mängd album, af hvilka hvart och ett framställde något särskildt land och var uppfyldt af fotografiska afbildningar af dess natur, boningsplatser, folk, kostymer samt således ntgjorde en historia i miniatyr öfver det land. som framställdes. Den ungerska grefvinnan hade nu ett illustreradt album öfver Italien öppet på sitt knä, och genom ett förstoringsglas betraktade hon Venedig med dess palatser oeh märkvärdigheter. Hon var tyst och mycket tankfull, men hennes tankar tycktes ej ha planschen till föremål. Lady Thaxter var sysselsatt med något broderi, Honor Glint virkade, under det mrs Early, Lady Thaxters sällskapsdame, som nyss återkommit från sitt besök i Tooting, berättade några tilldragelser från rosan. Sir Hugh Tregaron stod i öppningen till drifhuset och lysssnade med de andra. Det hela var en vacker tafla af hemlif. Midt under det mrs Early som lifligast skildrade någon roande händelee under hemresan, inträdde en betjent med ett kuvert på en bricka. — Ett telegram till miss Glint, sade han, under det han höll fram brickan mot Honor. Den unga flickan tog med darrande hand telegrammet, och betjenten lemnade rummet. Lady Thaxter sänkte förvånad sitt broderi, lady Rothsmere såg upp och sir Hugh Tregaron närmade sig Honor med oroligt utseende (Forts.)