— Men jag bedyrar, att jag älskar henne, onkel, att jag önskar att gifta mig med henne, och att jag i hennes och mitt eget namn beder er lemna bifall till vår snara förening, sode Moer. — Det är svårt för mig att tro, att ni älskar henne, ehuru jag känner till och ej underskattar sanningen af det gamla ordspråket: kaka söker maka. Men äfven under förutsättning att ni verkligen älskar henne, kan jag ej bifalla giftermålet ännu på några år. Flickan är för ung. Hon torde ej känna sitt eget hjerta. Hon är oerfaren och oskyldig; ni är känd som blott och bart en verldsman. Gif henne tid att lära känna er sådan ni är. Moer upphörde ej att förfäkta sin sak. — Jag har rättighet att fordra, att ni behandlar mig såsom en man med hederliga afsigter att göra er sondotter lycklig, att ni öfverräger mitt anbud, såsom ni skulle ha öfvervägt ett dylikt anbud af en främling — till exempel af sir Hugh Tregaron. — Godt. Eftersom ni gör anspråk på att bli behandlad såsom en vanlig friare, så vill jag också behandla er som en dylik. Om en för mig främmande man komme till mig och begärde att bli förenad med min familj, skulle jag efterhöra hans antecedentia. Jag känuer allt som rör eder familj, eftersom ni är min egen systerson, men jog känner icke hela eder historia, sedan ni hunnit mannaåren. Det har funnits åtskilligt hemlighetsfullt i edert lif, som jag ej kunnat utspana. Jag mäste veta mer om edert förflutna lif, innan jag gifver min sondotter åt er. Den der gamla skandalhistorien om er, till exempel. H ad