Göteborgsposten – 19 juni 1873, sida 2

Jå representationerna 1 slutet at denna månad. ö Frän Utlandet. Det blåser genom Europa en reaktionär vind mot pressen, hvilken är ett tidstecken som icke bör lemnas utan uppmärksamhet; ty det är ganska möjligt, att den allmänna meningen skall på mer än ett ställe underkasta sig pressens bindande, på grund at de hejdlösa utgjutelser, de hånfulla anfall och personliga smädelser till hvilka en del af densamma gör sig skyldig. Inom den kontinentala pressen fiones ätven månget mysterium, hvilket måste klaras till förekommande af missbruk och en annars kring sig allt mera gripande ohygslig korruption. Detta veta de maktegande, och de ha sällan varit sena att begagna första lägliga tilltälle att söka binda denna den allmänna meningens tunga eller åtminstone komma den att endast framkalla hvad maktens innehafvare sjelfva föresäga. De tro synbarligen, att ett sådant tillfälle nu ges, och de stå färdiga att lägga skärpta lagars band på denna obehagliga press. Tvifvelsutan skola de röna framgång här och hvar, och den kraftiga, om än sansade oppositionspressen skall mångenstädes komma att lida för brottsliga kolleger. Vi hafva förut nämnt i Tyskland Bismarcks nya presslag. I trots af allt det motstånd som inom den sjelfständiga pressen göres mot denna lag, tyckes fursten likväl vara besluten att vilja genomföra honom och skall möjligen lyckas. Åtminstone synes den stora allmänheten ännu icke vara nog upprörd öfver lagen, för att Bismarck skulle anse sig nödsakad att falla undan för en tryckning derifrån. En skön belöning i sanning för alla de rökverk tyska pressen upptändt åt den store statsmannen, Tysklands frälsare och dess frihets vårn! Ett bevis på den väg man nu vill inslå i Tyskland mot pressen är, att qvickhetsbladet Wespe i Berlin fått ett nummer konfiskeradt, under förevänningen, att det i en rebus innehållit kejsarens bild. I lösningen af gåtan förekommer nemligen ordet Wilhelmshafen! Skall detta vara inledningen till hvad som kommer att följa, så måste man komma att få höra märkliga saker från den kanten. Förmodligen ingår i Bismarcks nya förföljelsesystem en del politik, i det han vill på detta sätt få medel i hand att undertrycka den del af katolska pressen som djerfves uppträda emot honom. Metoden är beqväm: man söker ej att med öfvertygande bevis segra öfver sin motståndare, man slår ned honom och bringar honom på det sättet till tystnad. I Sachsen ha äfvenledes flera pressförföljelser anstälts, och die reactionäre Wendung in Sachsen är numera en stående rubrik i de tyska tidningarne. Nu senast har i Leipzig egaren af ett dagblad kallats inför rådstugan derstädes, hvarest man officielt meddelat honom, att stadens råd fåte uppdrag från inrikesministeriet att säga honom, att hans blad icke mera skulle få göra tjenst som officielt blad för distriktsrätten och stadens råd, om redaktionen, vare sig i någon ledande artikel eller korrespondens, angrepe statens öfverhufvud, landets författning eller de lagstiftande korporationerna och myndigheterna. Detta vill säga detsamma som att i Sachsen inga officiela annonser o. a. få lemnas till de tidningar, hvilka våga att framställa anmärkningar mot offentliga myndigheter eller institutioner. Åtgärden behöfver ingen vidare utläggning, utan talar för sig sjelf. I Frankrike bjuder regeringen som bekant till att söka vinna pressen och anställer åtal mot de allttör extrema organerna. Men fråga är, huruvida icke der press-sjelfsvåldet också bragts till en ytterlighet som måste stäfjas. Emot den franska pressens språk äro de tyska tidningarnes små anmärkningar de beskedligaste i verlden. Att Rysslands regering återtagit sina forna eftergifter för pressens anspråk, bör ej väcka undran, likasom icke heller att man i Österrike rufvar öfver en ny presslag, dertill föranledd af den inflytelserika och i flera hänseenden afskyoch beklagansvärda roll som pressen der spelat i den ohyggliga aktiesvindeln — men man skall helt säkert förvånas, då man erfar att sjelfva regeringen i England har ansett sig nödsakad att på visst sätt uppträda i denna sak. Samtlige regeringsbyråerna skola neml. ha erhållit tillsägelse, att strängt tillse det regeringens embetsoch tjenstemän hädanefter icke kränka embetshemligbeten. Detta är mycket elastiskt och skall verka till att ansenligt inskränka det betydande medarbetarskap i pressen som landets tjenstemän utöfva. Från England skrifves, att myndigheterna åter tillämpat den nya arbetslagen, mot hvilken en massa arbetare protesterade annandag pingst genom ett monstermeeting i Hyde Park, i det trenne arbetare, hvilka åtalats för