Göteborgsposten – 19 juni 1873, sida 2

allt bryderi vera förbi, ty utan denna giftermålsattest kunna aldrig flickan och hennes vänner bevisa min förbindelse med henne. — Hon skulle bli funnen af sina vänner i båda de städer ni uppgifvit, sade Bing. Vi måste hitta på någon plats, som är afsides belägen. Ni nämnde häromdagen, allt lord Waldemar afspisat er med tvåhundra pund om året och ett ställe, kalladt Cypresslunden. Ni sade äfven, att boningshuset der är obebodt, ehuru möbleradt, derföre att det troddes vara utsatt för spökerier. Kan ej detta ställe vara lämpligt för vårt ändamål? Jag har en syster, som jag kunde skicka i förväg dit för att ställa huset i ordning, och som kunde qvarstanna der för att taga vård om flickan. Hvar ligger Cypresslunden? Darrel Moer tvekade ett ögonblick och skiftade färg. — I Huntingdonshire, sade han slutligen med någon motvilja. — I hvilken del deraf? frågade Bing. — I östra delen, svarade Moer. Cypresslunden utgöres till största delen af moras. — I östra delen, upprepade Bing med en sällsam blick på sin herre. Då förstår jag eder tvekan. Ni vågar ej föra henne dit? — Hvarför icke? frågade Moer i nästen trotsig ton. Honor Glint skall hållas för omsorgsfullt instängd för att någonsin få veta, att Huntingdonshire innehäller en hemlighet, hvars uppdagande skulle fullständigt förändra både hennes och mitt lif — ja äfven Hilda Floyds. Jag skulle vilja förlägga Cypresslunden i en annan trakt, om jag