Göteborgsposten – 19 juni 1873, sida 1

t ?2 fe Te 117 ( 47 PA JÄMT -1811181917. — — Göteborg den 19 juni 1873. Man har länge klagat ö.ver den långsamhet, hvarmed telegrambefordringen bedrifves här på vestra kustens handelsplatser eller egentligen i Göteborg och Malmö. Tidningarne hafva i detta hänseende åtskilligt att beklaga sig öfver, men ännu ledsammare torde det vara för våra affärsmän, som hafva handelsförbindelser med England och Frankrike, och för hvilka snabba telegrafrapporter nu för tiden äro alldeles nödvändiga, tör att de med någon framgång skola kunna drifva sin rörelse och uppehålla den konkurrens med utlandet, som är en naturlig och nödvändig följd af vår stegrade export. Det är också exportörer, från hvilka man isynnerhet hört bittra klagomål öfver telegramexpeditionens långsamhet. Vi hafva försökt att erhålla någon upplysning om anledningarne till de öfverklagade missförhållandena och äfven mottagit en, säsom det synes oss, i visst afseende upplysande förklaring. Det är egentligen för 7 eller 8 månader sedan, som anledning till klagomål först förefanns, och det är från den tiden, som våra bröder norrmännen börjat begagna sig at sin transitorätt för telegrambefordring. Den direkta förbindelsen mellan Norge och Danmark afbröts vid den tiden, derigenom att kabeln blef obrukbar. Floden af norska telegrammer till Danmark kom då öfver Sverige, utan att telegrafstyrelsen hade för denna händelse vidtagit några förberedelser. Alt denna försummelse hatt ledsamma följder, veta vi, och på samma gång som vi erkänna, att den varit ursäktlig, om man genom att i hast fördubbla linierna i någon mån hade godtgjort densamma, måste vi nu anse att telegrafstyrelsen bra litet gjort afseende på deras anspråk, afhvilka telegrafverkets inkomster mest bero, då den ännu icke nunnit afbjelpa missförhållandena. Vi veta med säkerhet, att telegrammer härifrån platsen under flera timmar måst förblifva liggande utan att kunna expedieras, emedan man måst använda linierna för de norska telegrammerna, hvilka i annat fall skulle hafva blifvit dagsgamla. Och detta har man måst fördraga under en tid, då prisstegringar oupphörligt inträffa på våra stora utländska marknader, då konjunkturerna varit mer än någonsin tillförene inbjudande och uppkallat till lifligare affärsrörelse, för att ej tala om att vi mera allmänt här i landet under denna tid börjat känna oss i en annan ställning i förbållande till utlandet med fästadt afseende derpå, att vår affärsverld visserligen icke längre är beroende af den utländska penningmarknaden men för sin trygghet det oaktadt har behof af snabba underrättelser om densammas ställning. Telegrafstyrolsen hade måhända ansett, att den direkta förbindelsen mellan Göteborg och Köpenhamn skulle vara en tillräcklig afledare för det norska telegramflödet, men om den så ansett, har den i sanning missräknat sig. Huru förhållandet kan blifva, då den nya kabeln mellan Göteborg och Newcastle blir färdig — hvilket man ju motser till den 1 augusti d. å. — derom äro vi ej i tillfälle att dömma. I hvarje fall torde på vissa sträckor dubbla linier för den norska telegrambefordringen vara af behofvet påkallade. Om man har anledning att beklaga, det vigtiga telegrafdepescher på Göteborgs station måste ligga flera timmar utan att kunna expedieras, är emellertid detta icke det enda klagomål som bör nå k. telegrafstyrelsens öra. Vi hafva i dessa dagar emottagit underrättelser från London, att man der med stor förundran och ledsnad funnit, att den svenska telegrafförbindelsen med England är på intet vis tillfredsställande. Man har sagt oss, att marknadstelegrammer, som den ena dagen kl. 4 algå från London, ej förr än följande dag kl. 1 hinna till Malmö. Den skada, som härigenom tillskyndas vår handelsrörelse, har också under den sista tiden fått en för oss nog bedröflig illustration, då de danska spanmålshandlandena genom detta missförbållande tillskyndats en betydlig vinst på de skånskas bekostnad. Vi nämnde, att man länge klagat öfver dessa olägenheter. I Skåne, eller kanske