Ett TVvistefrö)). Roman af wrs Harriet Lewis. (Ötvers. från Engelskan). XXX. Darrel Moers betjent återtog sin plats och den beqväma sjelfsväldiga ställning han förut intagit. Hans husbonde kastade sig i en länstol. En karaffin konjak med glas stod på bordet och derjemte sågs en ask, fylld med turkisk tobak, samt några sjöskumspipor. Darrel Moer följde sina vanor, hvart han kom. — Skall jag stoppa en pipa åter, sir? frågade Bing, då Moers blickar hvilade på bordet och dess innehåll. — Nej; jag har för närvarande ingen lust att röka, svarade Moer. Jag står nu på tröskeln till lyckans tempel, Bing. Då jag var lord Waldemars förmodade orfvinge, kände jag mig i mitt sinne aldrig rätt säker på, att jag en dag skulle bli lord Waldemar. Det fsnns alltid en hemlig farhåga inom mig, att min kusin en dag skulle framträda, eller att han skulle lemna en son efter sig, som skulle skjuta mig åt sidan. Det var verkligen efter ) Forts. fr. N:o 139