Göteborgsposten – 18 juni 1873, sida 2

Samma tidning har äfven följande notis från hufvudstadens konstverld: Fröken Magda v. Dolcke afreser härifrån till Wien för att spela på Hofburgteatern derstädes. Den här mad rätta värderade skådespeerskan lär, enligt hvad vi irån säker källa hafva glädjen meddela våra läsare, vara för nästa spelår engagerad vid vår kungliga scen. Såsom vilkor för engagementet är dock utfäst, att hon då skall utföra sina roler på svenska språket. Mellan sitt uppträdande i Wien och tiden för sin ankomst hit skall hon vistas i Finlaud, hvarifrån hon mottagit anbud att utföra några gästroller från början af augusti till början af september. Frökea v. Dolcke får under devna tid ett välkommet tillfälle att praktiskt öfva sig i svenska språkets talande på scenen, ett åtagande, som, på samma gång det är till hennes egen fördel, vittnar om ett varmt intresse för vår scen, för hvilket vår publik i höst utan tvifvel skall komma att hälla henne räkning. Aftonbladet yttrar sig om en ny företeelse på en af hulvndstadens småteatrar sålanda: Mindre teatern gaf i går för första gången: -Skade-glädje, nordiskt mytologiskt skämt med sång i en akt. Detta stycke skulle innebära ett försök att behandla de nordiska mytherna på samma sätt som Oskenbachs Orpheus och Sköna IIelena gjort med den grekiska. Men oafsedt sjelfva genren, som vi för tillfället lemna i sitt värde, är försöket icke lyckadt. Först och främst lämpar sig den djupsinniga och allvarliga nordiska mythen föga för en sådan behandling och företer icke sådana komiska elementer som den helleniska; för det andra saknar travesteringen en mycket väsentlig egenskap, nemligen qvickhet. Att höra Oden, Frigga och Thor tala om utställningen i Wien, om hr Mothander och Blanchs kaig, att höra de nordiska gudinnorna och valkyriorna begagna stickord och faraler från studentverlden i Upsala eller se dem med begärlighet dricka Stockholmspunsch ur buteljer, som de sätta för munnen, blir underligt, men icke roligt; den talrika publiken åsåg också de besynnerliga uppträdena, utan att någon kände sig frestad att draga på munnen, Eljest var stycket uppsatt med omsorg, kostymeringen god, liksom Oden, Thor, Balder och Freja i sin yttre apparition togo sig rätt ståtligt ut. Musiken hade hr IIultän förtjenstfullt arrangerat af bvarjehanda stumpar, lånade af Iserv. — vev