Göteborgsposten – 18 juni 1873, sida 1

InIlers 90K1TJURLII. dagren visst icke var för god att handla så, samt t han tillochmed sökt förgripa sig på hennes eget arn. Förhållandet dermed lär vara så, att då folkcoleinspektören, sin pligt likmatigt, skulle se till att ustru Anderssons gosse ordentligt besökte skolan, on på ett mindre passande sätt emottagit skolvaktsastären, som fått detta uppdrag. Hustru Auderson påstod, att hon endast tillfrågat konstapeln om änningsenligneten af ifrågavarande rykte som gått ran och man emellan. Hr stadsmäklare D. L. Leffier hade en ganska nmärkningsvärd berättelse att omförmala. Han hade ör ungefar en vecka sedan engagerat en arbetskarl id namn Carl Börjesson, att verkställa något arjete. Denne hade då, till utseendet ganska sorgsen, serättat en upprörande händelse, neml. att hr Uddren slagit ihjel hans gosse och att hustrun just för illfället höll på att svepa den lille. Hustrun hade ifven åsett tilldragelsen och blifvit erbjuden en större ,enningsumma om hon velat tiga dermed. Denna, med mer eller mindre tillägg, hopspunna osanning hade Börjesson emellertid omtalat tör en mängd personer och tillochmed drifvit sin frackhet så långt, Åt han innevarit hos en i staden boende person, för att tigga pengar till sitt ihjelslagna barns begrafning. Nu är dock händelsen att Börjesson, som är gitt och innebor hos ofvannämnda hustru Beata Andersson, aldrig haft något barn, utan ä o alla dessa uppgifter helt och hållet ogrundade. Börjesson är emellertid icke anträffad, utan har troligen afvikit tran orten. Arbetskarlen Benjamin Andersson hade vidare i denna sak haft högst vigtiga meddelanden att göra. Han delgaf äfven, på ett värdshus å Tyggårdsgatan någon at dagarne i förra veckau, inför flera persover hur allt tillgått vid exekutionen. Åkaren Lars Andersson, boende i Östra Haga, var en af åbörarpe till beråttelsen, hvilken var at följande iunehåll: Benjamin A. hade i måndags åtta dagar (d. 9 d:s) gått fram Allägatan i Pustervik, då ett förtärligt skrik nått hans öron. Han hade då jemte ätskilliga andra personer skyndat upp i huset hvarifrån skriket kom, ringt och blifvit insläppt i ett rum, der hr Uddgren jemte en skolvaktmästare på ett förfärligt sätt misshandlat en gosse. Vaktmästaren hade hallit gossen emedan inspektorn med en grof käpp iskat honom. Till slutet hade en af gossens lungor lossnat, hjertat hade spruckit och han hade i sanslöst tillstånd blifvit afförd till Alim. och Sahlgrenska sjukhuset, der han kort efter aflidit. För tilltället kunde han, Andersson, icke säga mer, emedan han hade brådtom och skulle upp i polisen och vittna om händelsen. Åkaren Lars Andersson, som angifvit Benjamin Andersson, bestyrkte jemte 4 medhafda vittnen sanningen af denna utsago. Benjamin A. medgaf under tårar sanningen af ofvanstående, erkände sig sjelf såsom en dålig menniska som kunnat på så sätt beljuga en person, men kunde icke uppgifva ett enda skal eller en enda bevekelsegrund till denna sin lättsinniga och straffvärda handling. Han trodde sig säk:rt vid tillfället ha varit berusad. Hr Uddgren omtalade under förhöret, att Benjamin A. tidigt en morgon och nägot berusad kommit upp till honom för att få ett enskildt samtal. Han hade då sagt sig känna till det rykte som var utspridt i staden om hr Uddgren, men då denne uppmanade honom att rent ut omtala hvad han visste, samt ville tillkalla andra i närheten varande personer, hade A. ingenting velat säga, men begärt att dagen efter få återkomma, men uå likval uteblifvit. Oaktadt hr Uddgrens menniskovänliga försök att fria den anklagade från det straff, hvartill han enligt lag gjort sig skyldig, remitterade poliskammaren målet till rådhusrätten och förklarades Benjamin Audersson skyldig att genast träda i häkte samt införpassades till celltängelset. Hustru Beata Andersson fick tillsvidare vistas på fri fot, men skulle om 8 dagar inställa sig i poliskammaren för vidare ransakning. Arbetskarlen Carl Börjesson skall inställas vid anträffande. Ångf. Nordhalland, hvilket, som förut omnämnts, i början af detta år inköptes från Norge at ett bolag i Warberg samt nu vid Lindbolmens mekan. verkstad undergått reparation och några förändringar, kommer att i dag på morgonen anträda sin första tur till Köpenhamn med anlöpande af Warberg, Falkenberg, Halmstad och Helsingborg, medtagande gods och passagerare. Fartyget, som är bygdt af jern, är till tvåtredjedelar af sin längd försedt med en öfverbyggnad, hvarunder äro ioredde en större aktersalong, en matsalong, ett mindre antal passagerarehytter, kaptenens hytt, kök m. m. Det är hvarken till sitt yttre eller inre särdeles smakfullt utrustadt, hvarföre det torde lämpa sig mera för godsän passageraretrafik, åtminstone å denna trade. i Kungl. gåfva. Till minne af sin första od landstigning å svensk jord i Helsingborg 1810 sanslog konung Carl XIX Johan ett belopp af 500 rdr att af dess handkassa årligen utgå till fattigvården i Helsingborg. Etter konung v Carl Johans död hafva hans närmaste efterträdare, konungarne Oscar I och Carl XV t hvar efter annan, för samma ändamål årligen låtit af egna medel utbetala 200 rdr. Konung 1 Oscar II har nu äfven, berättar Sydsv. Dgbl. skörklarat, att ban till minne af stamfadrens törsta landstigning å svensk jord vill utbetala ena handa belopp, eller 200 rdr om året, till sta den Helsingborgs fattigvård. Dödsfall. I Marstrand afled vatten til i fredags vid 54 års ålder förre innehafvarer af apoteket derstädes, apotekaren G. A. Carls t son, om hvilken hedersman stadens tidn. yttra! g följande: . Den aflidne har varit medlem af Marstrand samhälle under mer än ett fjerdedels sekel och ha tt varit starkt anlitad i de kommunala bestyren sam itt giftermål med Darrel Moer betyder förr elle ULaÅ för Grämrod och mrs Watchley.