Göteborgsposten – 17 juni 1873, sida 1

—— —— ———— helst önska att hvarje gång jag inträder i ett sällskap genast bli omgifven af en skara tillbedjare — j g skulle helst önska att utdela korgar till dussintals af dem — och så kommer ni och begär, att jag skall binda mig vid er. — Ett giftermål mellan er och mig skullo förena de Waldemarska och de Floydska intressena, sade Moer. Min onkel lemnar mig som arfvinge till all den förmögenhet, hvaröfver han fritt kan disponera, alla hans i banken insatta penningar, all hans personliga egendom. Det skulle betydligt förenkla saken, om vi förenade våra intressen till ett enda. Han visste mycket väl, att lord Waldemar för honom gjort allt, hvad han någonsin ämnade göra; att ej en enda penny af hans herrlighets egendom skulle lemnas till honom vid lordens död. Hans intressen drefvo honom till att påskynda sitt giftermål med arftagerskan. Hon, som eggades af den hemliga kännedomen om sin falska ställning såsom lord Waldemars arftagerska och, ehuru halft obenägen för Moer, längtade efter att få inom sällskapsserlden fira triumfer för sin skönhet och glans, var dock nödsakad att antaga hans anbud och förena sina intressen med hans. I brist af en laglig arfvinge eller arftagerska i direkt nedstigande led från lord Waldemar, skulle Darrel Moer stå närmast i arfsföljden och vore derför ett betryggande parti för miss Floyd. — Tala, min älskade, bad Moer då hon tvekade. — Nå så tag då mitt ja, sade miss Floyd något otåligt.