Göteborgsposten – 16 juni 1873, sida 1

Låt oss Dig tacka för de många åren, tor HiCckor, m. HH. magkommos på dennå 75 af H. M:t med k. frikostighet. Antalet af lyckönskningsadresser och telegrammer under dagens lopp var ganska stort. Nedanstående vackra verser, som af Svenska Akademien lemnades till II. M:t, hade till författare protessor Böttiger. Din jubeldag, o Drottning, helsa vi Med samma kärlek som vi fordom mötte På Djurgårdsstranden väna hjeltedottern, När, stigande som mytens Atrodite Ur hafvets skum, en solvarm junidag Hon kom till våra skär och våra bjertan, Den unge Furstens unga, sköna brud. Det var vår Framtid, som der steg i land. Det var en morgonrodnad till den nya, Af hoppet bådade, föryngrings-dagen, Uti hvars strålar seklets hälft sig solat Och tvenne folk sig värma än i ro. Ch — — fr—V fö JR vm —— —äILD Ett haf af minnen ligger det förflutna Och wsen bilder spegla sig deri, Än leende och glada, fridomgjutna, Än dystert skuggade, af stormen brutna, Men alla, alla, nu ett stort förbi. Vi sågo Dig, en Söderns ros, i glansen At vår och ungdom, flyttas till vår Nord, Vi hörde Dina första Svenska ord I denna ed, som under myrtenkransen Du svor Din älskling, — Din, han var ock vår! — Så kom en gyllne rad af sälla år, Der timmarne hvarandra tycktes jaga Och efterlemna idel rosenspår I Stockholms slott, vid Drottningholm och Haga. En vördad Nestor bland Europas drotter, Carl Johan än sin dubbelspira bar. Hur kär Du honom blef! Han slöt en dotter Uti sin famn, när Du begret en far. Djupt var Ditt sår, men balsam för dess smärta Du fann, som alltid, vid Din Oscars bjerta, Och kring Er båda herrligt växte opp En krans af friska blomster, knopp vid knopp, Fyrväplingen, den glada, och resedan, Den stilla, blyga. O Din fröjd var stor Att, stolt och lycklig såsom maka redan, Femdubbelt lycklig vara nu som mor. Hur landets mödrar då mot slottets fönster Med glädjedruckna ögon sågo opp! Den unga modren der blef deras mönster, Hon bar, som de, på morgondagens bopp. Ditt Drottninglif — Historien har det ristat I sina taflor. Det är minnets arf. Åu inga skuggor att förmörka dristat Det vackra minnet af Ditt tidehvarf. Det ädla, stora blir ej lätt förgätet, Det goda, milda är en makt också; Du länade ej Din från majestätet, Men, är det medfödt, herrskar det ändå. Hur skön var då den tafla, som vi sågo, Hur varma dagrar öfver henne lågo! Hur bögt stod solen på Din himmel då, En himmel utan moln, en sommarblå! Men mörker lade sig på tidens bölja, Och skrifvet stod i stjernors gyllne bok, Att ej i purpurn blott, men sorgens dok, Dig våra blickar troget skulle följa Och alltid lika undransvärd Dig se, Astrea först och sedan Niobe. Bäst Norges dalar vänligt mot Dig logo, Åskdigra skyar tätt sig sammandrogo Kring tjellens spets. Der kom en blixt, slog ner, — Och sedan dess sig korsat ännu fler. När bref på bref hit flög från fjerran kuster Med svarta bud om svidande förluster, Och syskonkedjan länk för länk föll af, Når Du med sargadt bröst, med heta böner, Stod vid Din makes bår, och trenne söner Såg bäddas ner i en förtidig graf; Hvem gat Dig styrka då att icke falla, Hvem gaf Dig mod att öfverlefva alla, Hvem, om ej banden, som till stödjestaf Dig mer än blott en jordisk spira gaf? Mot korset böjd, vi sett den veka qvinnan Med upprätt bufvud än bland dödar stå, Och vi ha tänkt: den pröfvade hjeltinnan Har mycket egt, att kunna mista så. I mm Men rifvas opp må ej de friska såren, Ej sorg, som Din, i dagen träda vill. O le som fordom! Krossa ännu tären! De rika åren, som Du hört oss till. Se, maj har åter löfvat våra lindar, Hör, vakteln slär ännu på lummig strand, 9 det var då Du kom med vårens vindar Och kom med svanorna till sagans land, Hvad skalden sjöng för semti är tillbaka Om väntad gäst, om kungasonens maka, Ditt hela lit det nu beseglat har, Och balfva seklet är dess återsvar. . Du blef hvad skalden drömt, hvad Norden velat, Du blef så Svensk som någon infödd var; Du led vår sorg, Du har vår glädje delat. — O blifve nu Din aftonhimmel klar! För allt hvad Du oss gaf och Du oss lärde, För alla strålar af Diuw inre värde, Tag mot vår rörda tack, Du folkets vän! Du i vår kärlek har Ditt eukesäte. — Vär Konungs moder! Aldrig vi tförgäte Hvad Du oss varit, hvad Du är oss än. Studentkonserterna. Enligt den på förhand uppgjorda marsehrutan aolönda upsalasdångarno hit i dag med bantäget kl. 4,25 e. m. Den första konserten eger rum i exercishuset kl. 7 e. m. I morgon, tisdag, är hvilodag. Dir. Behrens har å operasällskapets vägnar pr telegraf inbjudit sångarne att öfvervara attonens föreställning af ÅIIugenotterna, hvari samtlige sällskapets medlemmar uppträla, Efter andra konsertens slut kommer på onsdagen en enkel kollatioa att anordnas på Lorensberg, hvarom vi i morgon bli i tilltälle att meddela närmare underrättelser. Göta art.-regemente. Tredje divisionen af regementet, bestående af 2:dra, 10:de och 11:te batterierna, under befäl af majoren gretve C. E. Lewenhaupt, anlände hit igår på morgonen med bantäg från Tånga hed samt aflöste andra divisionen (3:e, 8:e och 9:de batterierna), som derefter utgick ur garnisonstjenst och vid half 5 tiden på e. m. under befäl at major Z. A. Lindgren afgick med extrabantåg till Tånga hed, der divisionens öfningar komma att fortgå till 3 nästk. juli. Chalmersska Slöjdskolan. Terminsafslutning egde rum vid denna läroanstalt i lördags vid middagstiden, etter det examina i de olika läroämnena fortgått under en månads tid. Afslutningen förrättades af biskopen d:r G. D. Björck. eom, efter det han uppläst