från det trojanska kriget. med fyrkantiga marmorskifvor, hälften grå och hälften hvita, och kandelabern der i hörnet bidrager oj minst till det öfverväldigande intryck man får af denna herrliga sal. Denna kandelaber är en skänk från storfursten, en äkta rysk gåtva; en väldig, uppstoppad björn, som i sina kraftiga ramar håller två dyrbara lystrar. Den får för öfrigt ett förhöjdt värde deraf, att stortursten ejelf gifvit besten banesåret. Kupolsalen är, som sagdt, slottets egentliga festlokal. Den begagnas emellertid endast sparsamt och detta företrädesvis på sådan tid, att dagsljuset kan tjena istället för med konst åstadkommen belysning, hvilken är desto svårare att anbringa i detta väldiga rum, som man änur icke tätt gas inledd der. Till mindre testligheter och samqväm begagnas deremot trädgårdssalongen, hvilken obestridligen är den lurtigaste och trefligaste lokalen i hela slottet. Taket framställer Olympen, der de gamla gudarne samlat sig på molntronerna. Väggarne äro prydda med i ypperligt perspektiv målade anuka pelare-partier; de med himmelsblätt sidendamast öfverdragna möblerna störa ingalunda det lustiga intrycket och från tönsterna har man den mest törtrollande utsigt öfver elottsträdgårdens midtelparti med dess nästan oötverskådliga gräsplaner, dess präktiga rader af sommargröna, solbelysta träd och dessa otaliga statyer och monumeuter, en utsigt, som .påfallande erinrar om Versailles och just om samma utsigt som från trädgårdssalen i detta, sistnämnda slott. I närheten at trädgårdssalen ligger drottningens bibliotek, hvarest vanligtvis t6 om afinarne intages en famills. Bokskåpen innehålla utom en utvald liten samling af nyare engelsk, fransk och tysk litteratur tillika de flesta större danska författares arbeten och slutligen ett urval från den allrasenaste bokmarknaden. Från drottningens bibliotek bege vi os3 ill hennes mottagningsrum, hvars intressantaote prydnad synes mig vara silfverbröllopsgåfvan milt på goltvet, den stora broderade puffen, på hvilkea prins Valdemar och de små engelska prinsarne tumla om, tills den blitvit val mycket elastisk. Ett dylikt mottagningsrum har för öfrigt alltid en något stel och kall karakter. Vi skynda oss dersöre till den angränsande salongen, drottningens hvardagsrum. Detta är rikt försedt med soffor, chaiselooguer och läustolar, öfverdragna med gult, fasoneradt sidendamast, vid tönstret står drottningens flygelpiano, på åtskilliga smabord ligga j Ah j i plauschverk och böcker — förmodligen sådane som höra will hennes kärasto lektyr. Jag skall deribland endast nämna en bok, men den karakteriserar äfven törträffligt den höga läsarinnan. Det är Det kvindelige Velgjörenbeds-Selskabs förhandlingar. För öfrigt finnes det i detta rum tre märkvärdigheter, som vi icke få glömma. Det är ett bordställ af ryskt trä arbete, gäsva af storfursten, de engelska lordernas praktfulla älsklingsverk The english Crusaders by Danseyr och så ett märkvärdigt antikt ekåp, som af Frederik IV köptes i Italien och som är allraminst 200 år gammalt. Det är at mosaikarbete samt är försedt med en näagd högat pinnrika lönlådor, men roar dock iramför alt genom de: lilla lustiga klaveret, som springer fram, så fort man slår upp den nedersta klatfen. Himlen vete, huru mårga högförnäma riddarefröknar, som i gamla tider suttit vid detsamma och sjungit om igen de sånger, som deras älskade trubadurer lärt dem. Då vi passerat ännu ett rum, som är upplåtet åt drottniugens uppvaktning, och der isynnerhet en tafla af Lucas Kranach ådrager sig uppmärksambeten, komma vi genom åtskilliga eotrer och sidorum till den lägenhet, som bebos af kung Kristian 1X. Här måste vi emellertid stanna ett ögonblick. Då Frederik V uppehöll sig på Fredensborg, bado han till sin enskilda våning valt don, som nu drottningen begagnar. Men den kungen tyckte alldeles icke om, att man besökte hans enskilia rum, då han icke sjelt var närvarande. Han lät dertöre iatatta i den dörr, som ledde in vull dessa, ett mycket konstigt läs, som ännu finnes qvar. En siffra otvanför nyckelbålet angifver, huru många gånger dörren blifvit öppnad. För hvarje gång nyckeln vrides om, rycker ett nytt sissortal fram. När då kungen gick ut, låste han igen dörren, stack nyckeln i fickan och såg efter på siffran, Kom han så hem och denna var förändrad, visste ban, ait man — hvilket icke så sällan hände — hade begagnat en falsk nyckel; genast anställdes då en sträng rälst fick tag i honom. Genom kungens sollettrum bege vi oss in i-hans arbetsrum. Jag misstager mig utan tvifvel icke, då jag antager, att det mest skulle behaga mina läsare, om jag, istället för att dröja vid taflor, möbler och den öfriga utstyrseln, som ingalunda är särdeles dyrbar, kastade blicken omkring mig och sökts utleta hvarmed H. M:t sysafslutade. Eller är det icke i en viss mån upplysande, då man på hans ekritbord och på etagerna vid sidan deraf påträskar arbeten sådana som Orla Lahmanns om Aarsagerne til Danmarks UIlykke, Guizots La France et la Prusse, en afoandling om kinesiska handelsförhållandan det genast ntkamna atara ancalAR RASAR EAA EEE WW—— på slottet och va då den djerfve, när kungen Golfvet är ivlagdt i — —— Ff—— ——Ö— selsätter sig, då dagens egentliga arbeten äro