Köpenhamn d. 29 maj. Ändtligen är sommaren kommen. Vår danska bokskog står klädd i sin herrliga ljusgröna drägt, solen leker kurragömma mellan de lötrika kronorna, fåglarne sjunga högt, under det de hoppa omkring på grenarne och hjorten svalkar sig i skuggan af de täta busksnåren. Köpenhamn utvandrar. Från de trånga gatorna ilar man till sina villor längs med ,Strandveien, iill förlustelseställena i Charlottenlund, Uritup, Sorgenfri, Frederiksdal och hvad de heta alia dessa små idylliska skogspartier, der den frodiga danska naturen framstår ; sin rikaste fägring. Det är nu en gång någonting egendomligt för köpenhamnarne: : skola ligga på landet om sommaren, å tout priz, antingen de ba råd dertill eller icke, antingen de äro lösa och lediga, så att de kunna ba något verkligt nöje af landtlifvet, eller residens, Skildradt af Paul Pry. de äro så upptagna inne i staden, att de måsta resa ia med bantåget på morgonen och först kunna resa ut igen med aftontåget, så att de i sjelfva verket ondast tillbringa natten på landet. Ja, jag känner till och med familjer, som icke kunnat få hyra sommarnöjen i stadens närmaste grannskap — dylika bostäder äro remligen i trots af den höga byran (500 rdr av. för 4 små rum uader 3 månader!) redan upptagna för lång tid sedan — och som följaktligen nödgats flytta ut till hingstad eller Fredensborg, hvilket emellervid gjort, att husfadern endast en eller två gånger i veckan fått njuta af det dyrt beralta lustställets friska luft. Men då hela verlden drager ut på landet, så göra vi vål så med. Jag aflade för några dagar sedan ett besök i den danska kungafamiljens sommarresidens på Fredensborgs slott och det är dit, som jag i dag ämnar ledsaga er. Som ni vet, är Fredensborg beläget i måhända den skönaste och mest idylliskt romantiska af alla Seelanås leende nejder. Den stilla, blå, drömmande Esroms-sjön med sina skogbevuxna stränder, den stora parken med sina vidsträckta, gröna gräsmattor, sina långa allker, öfver hvilka de höga bokarne hvältva sina skuggiga tempelhvalf, med sina statyetter och doftarde blomsterrabatter, det vackra slo:tet och den vänliga lilla byn och så längre bort perlan för alla danska skogar, den så ofta besjungna Grilskov, Nöddebo, Frederiks borg — allt detta förenar sig bär till ett helt, som på alla punktec är så genomgående pregJadt af äkta dansk naturskönhet, att man svårligen skall kunva bitta på en rikare och mera fullkomlig typ för den. Det är då lätt begripligt, att den danska kungafamiljens medlemmar allt som oftast välja detta ställe till eommarboning, då icke jemt och ständigt deras närvaro behöfves i hufvudstaden. Vid dylika tillfällen deremot brukar det närmare Köpenhamn begagna Bernstorff: slott att utses till uppehållsort, men eljest är det alltid Fredensborg. Och nu då riksdags församlingen har åtskilts och ingenting lägger beslag på vår kungafamilj i Köpenhamn, ämnär den också om några dagar uppslå sitt sommarresidens vid den herrliga Esroms-sjöa. Slottet Fredensborg är uppfördt i italiensk atil af Kristian IV och blef senare bebodt af Frederik V:s ränktulla gemål Jaliane Marie. Efter Frederiksborgs slotts brand bodde Frederik VII här om svmrarne och efter dennes död följde den nuvarande kungafamiljen hans exempel. Vi passera förbi de vaktande lejonen och uppför den stora stentrappan genom åtskilliga förstugor och salar, som uppväcka mind:e atresse. Mon snart råka vi in i en bostad, hvilken i desto större grad fängslar uppmärksamheten. Det är det rum, som bebos af prinsessan Thyra. Det danska kungaparet har, som bekant, ej haft för sed att uppfostra kipa barn till stora pretontioner och denna priaseans bostad är ett godt vittnesbörd derom, Hon förfogar endast öfver detta enda rul i hela slotiet och det är på intet vis öÖs verdådigt utetyrat. Men det är i stället treligt, ljust och vackert. Bakom den stora skärmen drömmer hon sina ungdomsdrömmar, i länstolen vid öastret sitter hon och ser ut öfver den vackra danska naturen och låter sina tankar ila hän öfver bokarne och sjön, långt bort till dem, som hon saknar och hvilkas minnen tramkalias af risporna der borta i fönsterrutan. Der stå nemligen följande rader: harvel mit elskode Fredensbor9! Dagmar. 14 september 1866. Yet är storlurstionans sista afskedsbelsning, innan bos lemvade sitt barndomshem, och den vittnar tydligt nog om, huru mänga glada stunder hon tillbragt i detta ram, sota un beones ysgre syster eltar henne tagit i arf. Vid sidan af denna ruta sienes on annan, På den stå namnen: Albert Edward Alexandra Nicolaus Dagmar II:te september 1864. Muru listgt framstår icke vid åsynen af dessa fyra i hvarandra slingrade namn tanken på det innerliga och bjsctiiga samlif, som utmärker vår kungasamilj och brarpå man äfven vid en vandring genom Fredensborge slott ser så många andra bevis! nn imii... —